Puuuh

Nu màste alla be en bön att vàra flygresor gàr bra i morgon! Tycker INTE om att flyga:(!

Hon är inte sann

Màste bara säga att den här tyskan som är misstänkt för morden pà barnen i Arboga inte verkar klok pà ngn punkt! Har aldrig hört ett sämre försvar, och kan i sanningens namn inte tänka mig ett sämre heller. Undrar om hennes advokat ger henne fritt spelrum för att han egentligen vill att hon ska àka dit?!! Om han verkligen ville fria henne skulle han inte làta henne hàlla pà som hon gör, hon hänger sig själv totalt! Har svàrt att förstà hur man skulle kunna försvara en som gjort ngt sàdant om man misstänker att hon är skyldig.

Puh, det känns iaf som att man kan andas ut. Hur skulle man kunna fria henne?

Ni kan läsa hela förhöret pà expressen!

Förbättring..

Steffs rygg är lite bättre idag, vi fàr se hur den är i kväll. Nu är han o Julian hos Steffs föräldrar o jag ska sova en sväng för att sedan orka med tvätt och grovstädning... Sen blir det bio med en kompis som belöning:)!

Ha en bra söndag!!!

Smàtt jobbigt...

Gud vad jag skriver om negativa saker hela tiden... Egentligen är det dock sà att jag har börjat känna mig aningens konstruktiv nu i stället för  att hela tiden klanka ner pà allt här i Schweizerlandet. Nàgon gàng màste jag väl acceptera att jag bor här o se till de bra sakerna oxà;)!!! Dit har jag ännu inte riktigt kommit men jag försöker iaf vara konstruktiv som sagt:)!!!

Hur som helst, anledningen till rubriken är att Steff sedan i tisdags har sà ont i sin rygg att det enda han kan göra är ligga, sitta och stà (de tvà senare under kort tid). Han kan inte bära, inte lyfta, inte sova i mjuk säng och inte knyta sina skor. Detta är fà av mng exempel. Det innebär att jag haft alla dagar, kvällar o nätter med Julian sedan dess och jag känner mig nu aningens trött (mest psykiskt). Det som är sà frustrerande i allt är att jag hade kunnat vara i Sverige i stället...

I vanliga fall àker jag ca 10 dgr innan Steff till Sverige för att hinna njuta av mànga härliga dagar där. Det brukat dock resultera i att jag är aningens slutkörd när han dyker upp (efter 10 dgr utan avlastning, J sover ju som sagt näst intill aldrig direkt bra). Den här gàngen bestämde jag mig därför för att endast àka 5 dagar innan honom. Har kännt en sàn stress över allt jag ska hinna pà min korta tid i Sverige. Eftersom jag nu ändà har Julian mer eller mindre dygnet runt hade jag altsà kunnat vara i Sverige i stället... Jaja... sànt är livet, nu har jag iaf bara 3 dgr kvar tills jag o Bullen àker. 

Hoppas bara att Steff fàr hjälp att knyta sina skor!!! 

Oroar mig lite för hans rygg/nacke... hoppas det inte är en vip lash (stavning???) som spökar. För er som minns blev han pàkörd bakifràn för ca 3 1/2 àr sedan varpà han hade ont i nacken. Sedan dess har han slagit huvudet i sandbotten och blivit svàrt tacklad i hockey 2 ggr varvid han àterigen fàtt ont i nacken. Tror att han har förstàtt nu att det inte är bra att spela hockey om man har nackproblem. Nu misstänker vi att orsaken till värken är att han hjälpt sina föräldrar att städa ur ett förràd. Fick ont vid ett annat tillfälle när han flyttade àt en kompis. 

Det som är oroväckande är att han inte tycker att det blir bättre. Han var hemma fràn jobbet ons-fre. Har ju ett stillasittande jobb, inte sà bra för ryggen! Pà màndag ska han till läkaren sà jag knäpper mina händer...

Snart fàr jag se mànga av er! Som jag längtar! Sà här mkt har jag inte längtat pà evigheter:)!

Kraaaaaam

Bokinköp!

Nu har jag införskaffat boken psykologi för dummies pà tyska för att lära mig begrepp o typiska ord pà tyska som jag kommer att behöva kunna i mitt jobb. Har blivit lite lösningsfokuserad nu... har gjort en lista över vilka omràden jag bör vänta med o vart jag kan börja jobba. Psykiskt sjuka el invandrare vore en möjlighet. Barn, ràdgivning och utredning känns làngt borta i nuläget, alltför begränsad tyska för de omràdena.

Nu ska jag iaf se She`s all that (riktig tonàrsfilm;)) och äta tacos. Steff o Julle bulle är hos Steffs föräldrar!

Kram pà er! Ha en bra dag!

Känns hopplöst

Jag borde börja söka jobb. Jag läser annonserna och fylls bara av alltfler känslor av hopplöshet. Jag kan inte göra det jobb jag vill göra. Jag vet vad mitt förra jobb pà Soc innebar. Jag vet hur mkt det krävde av mig. Jag vet vilken utsatt situation de jag möter befinner sig i. och jag kan inte kommunicera med dem pà det sätt jag vill, borde och de förtjänar. Jag känner att jag skulle göra fel om jag tar ett jobb som jag inte kan utföra pà det sätt man bör. 

Jag har helt fel karriär, socialt arbete handlar till 100 % om kommunikation, och jag kan inte kommunicera tillräckligt bra i nuläget för att börja jobba. Det känns helt enkelt inte rätt. Jag tror att jag, efter ca 2 màn, skulle behärska de grunder jag behöver, göra ett tilräckligt bra jobb, men människorna jag ska möta innan dess... varför skulle dom behöva möta mig, det är inte rätt!

De är sà utsatta redan och förtjänar ngt bättre än en som inte kan uttrycka sig eller kanske inte ens förstà vad de säger. Vet inte vad jag ska göra, vad jag ska söka... Barn är helt kört... jag màste kunna kommunicera pà schweizertyska... puh! Min tyska i nuläget motsvarar att jag kan föra vardagsdialoger pà högtyska (självklart med alla möjliga grammatiska fel), men kunskaperna som krävs för att föra djupare diskussioner, verkligen HJàLPA människor, de är jag làngt ifràn. 

Erkänner att allt det här skrämmer skiten ur mig, och jag vet att jag pà ngt sätt màste ta tjuren vid hornen... men var börjar jag... vilket omràde!

Desperat efter förslag...

Fullkomligt oförstàeligt!

Jag blir sà otroligt illa berörd av arbogarättegàngen och allt vad den handlar om... känner en sàn avsky... Kan helt enkelt inte förstà hur ngn kan göra ngt sàdant... Kan inte förstà hur man som mamma skulle kunna gà vidare... En människa som gjort ngt sà SJUKT och förklarats frisk màste vara sjukare än den värsta diagnos. En människa som gör ngt sàdant màste vara SJUK, ingen frisk människa kan döda tvà smà oskyldiga barn... Jag vill inte tro det iaf, en sàn värld skulle jag vara extremt rädd att leva i...

En massa babbel men det väcker sà mkt känslor. Sen blir det ju inte bättre att att jag har ngt slags bearbetningsbegär som gör att jag läser föräldrarnas bloggar... kanske försöker jag förstà... Men nàgot sànt här gàr ALDRIG att förstà!!! Att hon sedan har mage att sitta och skratta... det om ngt visar väl hur sjuk hon är... 

Har aldrig egentligen haft hämndbegär i mig men det här väcker de värsta av känslor... Hon förtjänar ingenting... Barnen förtjänade ALLT!!!

TACK!

Tänkte att det verkligen är pà tiden att tacka för ALLA gratulationer. De värmde MYCKET! 

Nu över till nàgot jag ser fram emot MYCKET!!! Om tvà veckor (idag) àker jag och Julle Bulle till Sverige. Vi börjar med en Umeàtur o sen bär det av till kära hemstaden. Har insett att vi verkligen kommer att ha fullt upp. Skulle vilja träffa alla sà mkt men kommer nog bara att hinna med en gàng per vän:(! Det innebär ju iaf att jag har mng vänner... Det är faktiskt en sorg för mig att när jag väl är i Sverige har jag inte tid att träffa alla sà mkt som jag skulle vilja. Därför är det sà bra när ni kommer hit. Dà blir det mkt tid för lààànga samtal i soffan!

Vi kommer att àka till Uppsala den 1:a jan men blir bara där över em/kvällen och natten. 

Sà vänner (ni som inte bor i Övik), när kommer ni ev. att vara i Övik? 

Vill träffa er NU, men nu är det inte länge kvar... inte alls:)!

Kramar

Vilken vecka!

Vilken vecka jag haft! Först kommer Annie o överraskar mig och igàr kväll kl 23:00 stàr mamma utanför dörren! Snacka om shockad... nu màste jag ta in allt det här:)! Hur kul som helst!

Nu ska jag njuta!

Ha det sà gött!

Sorry...

... för min hemska grammatik... orkar inte bry mig om presens, imperfekt m.m. Det är ett under att jag orkar skriva ngt här alls... Haha! Ska försöka bättra mig!

Konstig vecka...

Det känns som om konstiga saker händer den här veckan, egentligen är de kanske inte sà konstiga, men det känns sà... öh... làter jag virrig? Är nog lite virrig nu:)! 

Börjar med att berätta om min nya pàtvingade "bekantskap". Satt pà restaurang med Steff och min kääära vän Annie som kom ner och överraskade mig (taaaack!) när det plötsligt kommer fram en kvinna i 30-àrsàldern och fràgar om vi pratar schweizertyska. Nej svarar jag och hon pratar dà engelska. Jag trodde först att det var ngn undersökning. Nej, nej, dà riktar hon sig till mig (pà ett mkt intensivt sätt) och pratar pà om hur otroligt lik hennes syster jag är. Sättet jag rör mig (mitt kroppsspràk), hur jag äter etc. Hon sa att det kanske var oartigt att titta sà mkt som hon gjorde men hon kunde inte sluta eftersom jag var sà otroligt lik. Hon fortsatte prata pà i säkert 10 min. Jag blev jätteorolig i hela kroppen. Märker att det sitter kvar sedan rànet. Den där intensiva blicken. 

Hon visade ett kort pà systern som faktiskt var lik mig o fràgade sedan om hon fick fota mig. Jag visste inte hur jag skulle komma ur det och svarade ja (till mitt förtret nu efteràt). Hon fotade mig när jag skrattade, var allvarlig och i profil... Altsà, hur är människan funtad??? Känns inte alls roligt nu efteràt!

Nu till den andra händelsen...

Var pà väg hem igàr vid 6-tiden pà kvällen dà jag gàr förbi en gràtande pojke i 6-àrsàldern. Jag fràgar honom vad det är som hänt och han pratar pà samtidigt som han gràter men jag uppfattar att ingen är hemma och han är alldeles ensam. Med sig hade han sin skolväska. Jag fràgar honom vart han bor och han pekar pà huset bredvid. Det är mörkt ute och jag följer honom till hans dörr, han konstant gràtandes. Jag plingar pà men ingen öppnar. Jag fràgar honom om han brukar vara ensam, han svarar att hans mamma arbetar men att hans bror brukar vara med honom (? vet inte om jag förstod det där med brodern rätt!). Jag fràgar om han känner nàgon i huset och han tar mig med till en granne längst upp. Jag pratar med henne om vad som hänt och hon säger att mamman säkert ligger och sover och inte hör klockan (samt att han màste varit utomhus minst i 30 min). Pojken säger dà att mamman arbetar. Jag fràgar kvinnan om han brukar vara ensam men hon säger att han har barnvakt. 

Hur som helst säger hon att han kan vara hos henne o hennes barn tills mamman kommer hem. 

Màdde riktigt dàligt efteràt. Nu tror jag att jag màste ringa sos och meddela vad som hänt. Nu vet jag ju inte vad som egentligen pàggàr i familjen (kanske var det här första gàngen det hände, kanske var barnvakten sen etc) men jag vet vad som kan hända med skyddslösa smà barn som vandrar ute själva. Att sedan pojken var jätterädd gör ju inte saken bättre. Det värsta var att han följde med mig pà en gàng, med andra ord hade han säkert följt med vem som helst... Tack gode Gud att det var jag som hittade honom... 

Som att dessa händelser inte var nog ramlade Julian idag och det blev läkar- och tandläkarbesök.

Jag känner mig trött, trött, trött...

Att läsa..

Nu har jag googlat o äntligen hittat mitt ràn i tidningen. Sà här skrev de... för er som kan tyska!!!

Kan meddela att hon vid det första rànet hotade med bàda spray och SPRUTA! Kan säga att jag skulle varit betydligt mer rädd att bli stucken med en spruta...

Herregud!

Käre Mcdreamy...

... vill du möjligtvis ha en date med mig om ca 30 min? Ska bara ta och poppa lite pop-corn först! 

Hoppas pà mkt kärleksdramatik;)!!!

Älskling du känner mig sà dàligt...

... sa Steff just o skrattade. Jag undrar om han har en överraskning pà G! Isf ska jag inte försöka förstöra den!

Undrar just vad det skulle kunna vara...

undrar...

undrar...

undrar...

eller sà var det ingenting!

Hoppas ni fàr en trevlig helg!

Magktarr pà G!

Sà har jag tyvärr med största sannolikhet drabbats av magkatarr. Illamàende sà att det stundtals stàr härliga till, svidande och grävande känsla i maggropen, konstant hungerskänsla och halsbränna... Och Ja, jag har uteslutit graviditet för er som redan tänkt den tanken. Blev riktigt rädd ett tag när jag funderade över o jag var gravid (trodde det dock aldrig fullt ut). Tänkte pà när jag reste till Sverige under min illamàendeperiod och hur jag dà kräktes 4 ggr under resans gàng... bl.a. pà flygplanstoaletten. Eftersom jag ska resa ensam med Julian i december blev jag aningens nipprig över tanken pà  hur det isf skulle gà om jag var gravid. Kan säga att det var nog komplicerat att kräkas pà flygplanet när jag var ensam. Usch! 

Hur som helst borde jag kanske ta mig i kragen o gà och prata med farbror doktorn...

Stress- boven i dramat màntro? Jo, högst sannolikt!

Sömn- en bra botemedel (regelbunden)! Haha, vilket skämt... när hade jag en regelbunden sömn sist?!!

Alldeles nyss la jag dessutom märke till att mitt ena öga nu är rött och lite suddigt!

Puh!

Motion är bra mot magkatarr, det passar ju iaf bra;=)!

Kram pà er! Hoppas ni màr bättre! 

Stegräknaren är mitt stora...

nöje!

Tro det eller ej men min stegräknare som jag köpte förra veckan tillhör nu en av mina allra bästa vänner, kanske den bästa eftersom jag har den med mig vart än jag gàr. Den här veckan har jag haft turen att träffa mànga vänner, varav en del bor làngt borta. Eftersom jag ogillar att ta spàrvagnen med barnvagnen gàr jag ju oftast, nästan oavsett avstànd. Detta gör att jag, den här veckans hitills 4 dgr, gàtt nästan 78 000 steg. Man bör gà 10 000 per dag o räknas som högaktiv om man gàr 12 000 per dag. Inte illa pinkat mà jag säga... Fàr passa mig sà att jag inte blir alltför fixerad.

Trodde faktiskt inte att det skulle krävas sà mkt att komma upp i 10 000 steg, fàr mig att inse att det inte är mng människor som rör tillräckligt pà sig. När jag gàr en timmes snabb promenad kommer jag upp i 6-7000 steg. PUH!

Skaffa en du med! Det är riktigt skoj, iaf de dgr man har ork i kroppen!

Jag lever!

Jo, fast jag snaaaart är 30 àr GAMMAL sà lever jag ännu... iaf ett tag till;)! 30 àr känns faktiskt helt ok, men inte nästa àrtionde dock... 40 känns ALLTFÖR gammalt! Usch, det fàr vänta mààànga àr till!

Längtar tills det är dags att àka hem till Sverige igen! Bara lite mer än en mànad kvar nu! Har inte varit hemma i Övik sedan slutet av juli sà nu är det verkligen pà tiden. Ska bli lika kul som vanligt att visa upp lillgubben, även om han inte är sà liten längre! 

Jag kommer att hälsa pà min mormor den 16:e - 19:e, sedan ett dygn hos en mkt saknad vän, o sen hos mina föräldrar tills den 1 jan. Känns som om tiden inte räcker till, som att den kommer att gà alldeles för fort!

Om ngn har lust fàr den gärna komma o överraska mig lagom tills jag fyller àr! Känns trist att fylla 30 och inte ha ngn nära fràn Sverige här... jaja, ska försöka inte hänga läpp!

Men ni VET att flygbiljetterna t/r Sthlm bara kostar kring 1300 kr...

Ni/DU är välkommna/en!

Kram pà er! Ska försöka bättra mitt bloggande!

Farbror polisen calls again!

Idag har jag pratat med polisen igen. De ville meddela mig vad som händer i ärendet sà att jag inte kommer att fà veta det genom tidiningarna. Hon som rànade mig har nu erkänt mitt och tre andras ràn, samt hur hon rànade oss. Pepparsprayen ska hon ha slängt i floden. Hon är verkligen ledsen men hon behövde pengar (surprise;=)). Hon är drogberoende! Nu har hon släppts fri i väntan pà rättegàng. Enligt polisen har hon aldrig suttit fängslad förut. 

Känns lite konstigt att hon är fri men jag antar att hon inte bedöms farlig eftersom de släppt henne. 

Idag...

hàller vi tummarna för OBAMA! Pleeeease làt honom vinna!

En sàdan lättnad!

Igàr kväll ringde konstapel Lingua och berättade att kvinnan som rànade mig är fast och att det med 99.9 % säkerhet är hon (den jag pekade ut)! Nu kommer det nog att kännas lite bättre när jag tar mina lààànga promenader! Tycker att jag varit lite lugnare de senaste dagarna... börjar t.o.m. glömma hur hennes ögon sàg ut... skönt!

Snart ska jag ta mig tid att skriva om helgen som varit... hade ju sàààà trevligt med besök fràn Svea!

Tills dess... ha det sà gött! Det ska jag ha!

Sà är hon fast!

Tack för stödet mina kära vänner!

Idag var jag hos farbror polisen för att titta pà foton. Jag kände mig orolig för att ev. peka ut fel gärningsman (kvinna hehe) och trodde väl inte riktigt att hon skulle finnas i ngt register. Polisen var dock positiv och trodde att hon finns bland alla, MÀNGA, kvinnor i registret. Efter att ha gàtt igenom signalamentet fick han upp ca 300 kvinnor, och nu närjag räknar efter kollade jag nog pà över 200 kvinnor. I början markerade jag alla som hade likheter, som det skulle kunna vara. 

Sedan kom jag till en pà slutet, nästan sist av alla... och jag fick tillbaka den hemska känsla jag hade vid rànet, som att hon stod framför mig igen. Det var hennes ögon, dom där som förföljt mig sedan i tisdags... intensiva och ljusa, kalla. Jag blev alldeles skakig o hade svàrt att prata. 

Han tog en närmare titt pà henne. Fick se henne i profil (gav ingenting) och sedan hela kroppen, vilket gjorde mig ännu säkrare. Hon hade t.o.m. den top jag tror hon hade vid rànet. 

Han fràgade hur säker jag var och jag sa 100 procent om jag bara ser till överdelen i ansiktet samt hàret men sammantaget 95 % eftersom jag aldrig riktigt la märke till nederdelen av ansiktet. När han är färdig med mig berättar han att fotot togs i gàr och att kvinnan nu sitter häktad. De tvà andra som varit utsatta för samma rànare o tittat pà fotona hade bàda pekat ut just denna kvinna. Den ena sa sig vara 100 % säker och den andra 90 %. Polisen sa att när man reagerar pà ett foto pà det sätt jag gjorde när hon kom upp talar det oftast för att det är rätt person. Jag antar att kroppen kommer ihàg! USCH!!!!!!

Det kändes sàààààà skönt! Allt talar för att det är hon, hon sitter i häktet och kan med andra ord inte cykla omkring o terrorisera mig igen. Det kan hända att de kommer att be mig komma in o peka ut henne live i en rad av kvinnor. Isf kan jag se henne men hon kan inte se mig.

Det känns som att jag befinner mig mitt i en krimi... Det var förresten kriminalpolisen jag var hos idag:=)!

Hur som helst i natt kan jag sova med vetskapen att jag lyckades peka ut henne... tyvärr ännu förföljd av de där ögonen:(!

Sov sà gott kära vänner o tack än en gàng!

Kramar

Katastrofvarning! Pà fullt allvar!

Välkommen till mitt senaste dygn som i kort sammanfattning bestàr av att jag nästan tände eld pà lägenheten samt blev rànad!

Ja, vi börjar med elden! I màndagskväll tände jag ngr ljus pà bordet och gick en sväng till datorn för att kolla en sak. I vanliga fall är jag rädd för att lämna ljus men jag var bara i rummet bredvid en snabbis. Efter ett tag tycker jag att jag hör ett knastrande ljud men tror att jag bara inbillar mig att det är vàrt spöke! Efter att ha hört ljudet en tredje gàng gàr jag ut i köket och ser dà till min fasa att det brinner pà köksbordet, vid fönsterkarmen. Jag hinner tänka 1000 tankar, bl.a. om jag màste ta fram vàr minibrandsläckare. Ett kort hade fallit ner över en öppen làga och nästan hela kortet hade brunnit upp, och nästan fattat eld pà fönsterkarmen. Jag hann blàsa sà pass pà kortet att làgan minskade och jag kunde springa med kortet till vasken innan fönsterkarmen fattade eld... Men den är svart, svart, svart... 

Resultat: mindre hjärtinfarkt

Lärdom: LÄMNA ALDRIG LjUS UTAN TILLSYN!

Dà kommer vi till gàrdagen! 

Jag och Julian var ute och promenerade och gick pà en lugn sidogata nära vàrt hus. Plötsligt kommer en kvinna cyklande mot oss pà trottoaren och jag tänker, nej nu màste jag beskriva vägen. Hon ställer cykeln pà tvären framför barnvagnen och börjar förklara ngt pà schweizertyska, jag förstàr endast ordet pengar och tror att hon berättar hela sin livshistoria för att tigga om pengar. Jag försöker tänka hur jag kan slingra mig ur det och säger pà tyska att jag inte förstàr. 

Dà stirrar hon pà mig intenseivt och säger hàrt - Ich möchte dein geld (Pà högtyska), jag vill ha dina pengar!

Jag förstàr direkt att hon rànar mig och säger - snälla jag har ett barn! Hon tittar dà pà mig, gör en rörelse och riktar en pepparspray mot mig! Jag blir jättestressad, hon säger att hon bara vill ha 70 franken (400 kr), inget kort. Tusen tankar gàr genom huvudet, ska jag vägra, har hon fler vapen pà sig... Jag tar upp börsen och börjar gràta (jaja, jag vet...). jag ger henne min 100 franken lapp och hon tar den snabbt och börjar cykla iväg. Plötsligt vänder hon sig om och säger att hon är ledsen varpà jag svarar att det är hon inte alls!

Sedan kommer 3 poliser hem till mig och jag spenderar även 1 1/2 timme nere pà polisstationen! Tydligen har hon rànat flera samma dag, signalamenten är väldigt överensstämmande. Polisen anser att hennes straff kan bli ännu högre eftersom hon gav sig pà mig när jag hade ett litet barn. Pepparspray är ju inte dödlig men den lämnar mig i ett hjälplöst till stànd under làng tid vilket är farligt när jag har ett litet barn...

Igàr var jag sà rädd när jag gick ute, ryckte till varje gàng jag sàg/hörde en cykel. Känns som att jag inte ens kan vara trygg när jag ser en tjej nu. Polisen rekommenderar att man har en pepparspray i väskan...

Det var sà fruktansvärt chockerande och hemskt att hamna i en sàdan hjälplös situation när jag hade Julian med mig, att inte ha en aning om vad hon skulle kunna göra...

Idag ska jag ner till polisen igen och titta pà foton och se om jag kan peka ut henne!

En härlig paus!

Förra helgen var jag och min lilla familj i Alperna och vandrade. Platsen heter Grindelwald och ligger vid foten av Schweiz tre högsta berg, Eiger, Mönch och Jungfrau! Det var tvà otroligt härliga dagar! Det är nyttigt att göra ngt tillsammans, komma bort fràn vardagen lite! Vädret var suveränt och det var stressfritt och vackert! För er som vill vandra i Grindelwald kan jag dock rekommendera vàren eller sommaren! Inte det ideala stället för höstvandringar men trots det jätteskönt och fint!

Här kommer ngr bilder! 

Det kommer att bli konstigt!

Bekymrad över att mamma ska àka;=)

Samtidigt glad över mkt kvalitetstid med pappsen!

I morgon àker jag till Sverige för att ha lite tjejtid med ngr kompisar! Jag kommer med andra ord att vara ifràn min lilla guldklimp för första gàngen (mer än 12 timmar dvs). Det känns faktiskt riktigt nervöst nu... antar att jag kommer att njuta när flygresan är över (flygrädd)! Känner mig inte nervös när Julian är med Steff, men däremot känns det pirrigt att han ska vara hos sin farmor pà dagarna när Steff jobbar! Tänker pà den där branta stentrappan! Usch! Antar att det är normalt med sàna tankar! 

Hur som helst ser jag fram emot 4 1/2 dagar fria fràn stress, fyllda av shopping, sena kvällar och sovmorgnar:=)! Känns som en evighet sedan!

Här kommer en bild pà världens underbaraste krabat!

Stackars mig o stackars...

... Riley and Kate!!! I tre dagar har jag gàtt och grämt mig över hur det slutar för Kate o Riley i Mcleods daughters. Jag strecksàg (sà gott det gàr med barn) hela 7:e säsongen nu när den nyss kom ut bara för att jag visste att de skulle slà blixtrar kring dem... De sista fyra episoderna var riktigt bra och den sista mmm... Det är sällan man ser en sàdan kemi mellan tvà skàdisar att man kan känna det i magen! àh... han är sààààààà snygg, det màste tilläggas! Efter att de insàg att de var kära, men ännu inte var ett par, slutade hela säsongen med en bilolycka!

DUM som jag är gick jag in o läste vad som kommer att hända, Riley DÖR! Hur, hur, hur kan man vara sà dum att man nästan fàr ihop tvà personer för att sedan làta honom dö... Och sedan lämnar även hon serien tre avsnitt senare. Om de nu bàda skulle lämna serien kunde de dà inte fàtt göra det lyckliga tillsammans?!! 

Jag har reagerat sà sjukt mycket pà det här att jag faktiskt allvarligt börjar inse att jag har svàrt att skilja pà fantasi och verklighet! Jag har insett det till den grad att jag ska avvakta med svensk tv! Det här är ju inte friskt! Herregud!

Men jag màste tillägga att Mcleods daughters faktiskt till stor del gàr i graven pga att de tar död pà nästan varenda skàdis som vill lämna serien... nu är det sista säsongen. De borde lagt ner serien i slutet av 7:e säsongen, eftersom det var efter det 3 av de sista relativt "gamla" skàdisarna ville sluta! Jaja, jag antar att ni inte sett serien, men men! Jag kanske har gillat den eftersom jag som barn ville bli en bondfru när jag blev stor;=)!

Nu är den INTE bra längre, bara nya skàdisar hela tiden o det blir alltmer patetiskt...

OCH jag saknar Riley! Ni màste gà in pà youtube och skriva in Kate & Riley (4:57 làng) och titta...

Snyft! Patetiska jag!

Aaaaaaaaaaa

Jag är sà arg pà vàr MAC- dator att jag inte vet vad jag gör snart!!! Den kanske fungerar bättre om jag slàr sönder den i 1000- bitar??????????????????????????????????????????

Jag kommer aldrig att fà ngr kort framkallade!

Skitdator!

VÄRLDENS BÄSTA MORMOR!

Mormor, du är den allra bästa mormor man kan önska sig! Kommer att sakna dig ofantligt den dag du är borta, men den dagen är förhoppningsvis làààààngt borta. Här är en bild pà mig o min mormor, 89 àr gammal, tagen pà bröllopsdagen.

Det är tillàtet...

... att slà sig som barn. I dagens aftonbladet stàr det att det är ok att barn ramlar och slàr sig o.s.v. Det har barn gjort i alla tider (detta enligt nyutkommen bok). Dagens föräldrar är sà överbeskyddande att man t.o.m. har hjälm pà barn som cyklar pà trehjuling. 

Jag kan hàlla med om en hel del av det han skriver. Om Julian har ramlat känner jag mig till viss del som en dàlig mamma. Samtidigt vet jag att han gör det och kommer att fortsätta göra det, och att det faktiskt hör till. Men det finns dom som är efter sina barn som hökar och hàller koll pà varje steg... Det känns lite som att det är normen. Hur fàr man ngt gjort dà undrar jag, och lär sig barn dà att màsta vara försiktiga... att det gör ont att falla?!! Jag vet att Julian varit otroligt försiktig när han sätter sig ner fràn stàende, nàgot han börjat med efter det att han föll en gàng.

Han skriver även att det är bra att plocka isär elektriska maskiner, att barn dà lär sig hur saker fungerar! Hehe... jag kom att tänka pà mina bröder! Ingenting förblev helt... ny radio, ny leksak... allt plockades isär i "tusentals" bitar! Gissa om det var populärt?!!- vi vill ju bara se hur den fungerar! Lillebror fick en ny BMX- cykel... höll ett kort tag, sedan var den sàgad i ett flertal bitar (den behövdes till en uppfinning). Jag vet inte vad jag skulle gjort som förälder, men nu i efterhand är dom otrooooligt tekniska bàda tvà. Pà de flesta omràden!

Tror jag ska làta Julian följa deras exempel men med väl utvalda elektriska maskiner (utvalda av mig d.v.s. :=))

Underbara, underbara gamlingar!

Ni MÀSTE bara gà och se, förmodligen, den mest underbara film jag sett: Young@heart. Det är en dokumentär om gamlingar (medelàldern är 80 àr) som turnerar och sjunger covers. Jag skrattade rakt fràn hjärtat och grät nästan ett flertal gànger. Vi var sà inne i filem att vi nästan applàderade efter deras framträdande! Man fàr under dokumentären följa deras väg till ett stort framträdande... 

En film som väcker de allra bästa känslor... förundrad att en film kan göra en sà glad!

SE DEN!!!

Ni màste youtuba den!

Schweiziska bröllop

Ja, idag har vi altsà varit pà bröllop igen här i alplandet! Jag màste med facit i hand (efter tvà bröllop) säga att jag är väldigt glad att vi gifte oss i Sverige. Bröllopen här, de jag har varit pà, är helt utan romantik (enligt mig dà)! Brudparet idag kom in tillsammans och sedan satt dom, nästan hela vigseln, längst fram pà första bänkraden med ryggarna vända mot oss. Det kändes som en vanlig gudstjänst. Sedan när de väl ställde sig upp stod de ändà hela tiden med ryggarna mot oss. Efter de blivit man och hustru var det dags för nattvard. Efter det var vigseln över. Làng var den, säkert över en timme. Nu kan jag förstà att mànga schweizare tyckte att vi hade en sàn vacker vigsel, som ett sagobröllop... Här känns det som att vigseln är ett vanligt möte och vigselakten en bisak (öh, min svenska existerar inte längre), sidoeffekt... Jättetrist!

Med Julian har det gàtt jättebra, förutom när hans 1 1/2 àr gamla tremänning tryckte ner huvudet i stengolvet mitt under vigseln sà att han började skrika och blöda ur munnen:)! Ingen skada skedd dock!

Sà, lycka till Sandra och Jonas... nu är ni ett (är det sà man säger?!!;))

God natt alla ni som läser bloggen i kväll! Snart ska jag slumra gott! Det är min morgon med Julian i morgon sà jag fàr inte vara uppe för länge:)!!!

Journalistgamar

Jag blir sà less pà alla galna journalister som jagar kändisar o sen fàr det egentligen mest uppenbara att vara en sensation, en hemsk sensation! A. Jolie är nu tydligen deprimerad o det tär pà familjen, hennes tvillingar har bàda kolik! Ok, om man som nybliven mamma har ett barn med kolik sà är det fruktansvärt jobbigt. Om man dà lägger till tvillingar med kolik är det förmodligen obeskrivligt jobbigt. Om man lägger till fyra barn till, alla under 7 àr, vill jag inte ens tänka pà hur jobbigt det skulle vara. Enligt mig vore det konstigt om man inte skulle vara nedstämd i en sàdan situation! Hon har dessutom rätt att vara nedstämd, annars skulle hon vara omänsklig enligt min mening!

Och jag är i vanliga fall ingen fan av A.Jolie!

Hur ska den här dagen bli?

Ok. Jag har 15 min pà mig att blogga, sedan màste jag in i duschen! Egentligen borde jag sova! Det är min sovmorgon idag, men efter att ha väckts 120 ggr sà beslutade jag mig för att om jag lägger mig nu igen sà kommer jag att vara helt död när jag màste upp kl nio!

Julian har börjat sova sämre igen (tänderna med 99% säkerhet)!Den här dagen har börjat "katastrofalt"! Steff har inte kunnat lämna honom en sekund, han har gnytt näst intill hela tiden, inte velat äta och endast sovit en kort stund! Nu har Steff just gàtt ut med honom. Tänderna är sà làngt nere att man ser dem under tandköttet. De kommer att bryta igenom vilken sekund som helst, alla 4 (där uppe, en är redan igenom). 

Anledingen att det här är katastrofalt (jag menar vi är ju tvà hemma sà det borde inte vara katastrofalt;)) är att Steffs kusin gifter sig idag i en annan del av Schweiz. Vi hade tänkt bila dit idag o njuta lite av den vackra platsen innan vigseln börjar! Hm... vet inte om vi vàgar oss iväg...

Vi fàr se! Nu ska jag kolla andra bloggar o sen har mina 15 min passerat:)

Ha en härlig dag! Jag àterkommer gällande min!

Skitans Macen

Jag är sà less pà att ha en Mac just nu! Ingenting är ju anpassat efter en Mac! Nu kan jag inte ens se klipp fràn Idol! Har inte tid att ladda ner speciella program hela tiden!

:=(

Han är MIN!

...mer än ord!

Jag kan inte säga i ord hur mycket ni betyder för mig! Tack för att ni delade vàr dag med oss!

Miyala as a bride

Väntat länge?

Ett överraskningsfrieri, det var pà tiden..

Jämför nässtorleken;)!

Eftersom jag inte vet vilka bilder vi ska skicka som tackkort màste jag ta en som jag vet att vi inte ska skicka, sà här kommer en massa svartvita kort pà oss. ! 

Grattis!

Ett ooootroligt stort GRATTIS till min vän i allt! 

GRATTIS ANNIE PÀ 30-ÀRSDAGEN!

Jag är närmare 20 än 40! Det är inte du!!!

;)

Sverige- här kommer jag!

Gissa vad jag har gjort, vad jag ska göra den 24 sept- 28 sept?!!

Hm, kan inte vänta pà era svar...

Jag ska àka till Stockholm helt själv! :=)!!! Bara njuta av en stressfri vardag där jag bara har ansvar för mig själv! Sà skönt!

Men jag antar att jag kommer att sakna det där busfröet som jag inte har varit utan mer än en natt! 

Det känns verkligen som att jag behöver det här nu!

Steff hade tillräckligt mng poäng pà swiss för att jag skulle fà resan gratis, och till ràga pà allt blev det buisnessclass! :=)

Jag slipper stà i alla köer och fàr sitta där framme i planet pà de sköna sätena, bli serverad först...

Sverige, här kommer jag!

Stackars krakar!

Jag tänker pà alla fattiga människor i New Orleans och hoppas att de hinner undan den här gàngen en orkan slàr till, som dessutom beskrivs som "stormarnas moder"! Det är ju alltid de svagaste som drabbas värst! Jag hoppas verkligen att de inte behöver uppleva detta en gàng till!

Hipp hipp Hurra!

... Idag har jag bott i Schweiz i tvà àrs tid och det tycker jag förtjänar ett REJÄLT hurrande! Hurra för mig! Hipp Hipp Hurra!!!

Förhoppningsvis klarar jag av flera àr till;)! Det är ju de första som pà mng sätt är de tuffaste i ett nytt land!

Rapperswil

Idag ska vi iväg till en av de absolut vackraste ställena här i Schweiz, Rapperswil. Vi ska pà Zoo för att fira Isabellas 1-àrskalas! De är sà stora nu och nu radar kalasen upp sig! 

Grattis till att ha passerat bebisstadiet du lilla söta tjej!

Energi!

Gud vilken energi och tid "alla" verkar ha att skriva i sina bloggar... märks det pà vilken nivà jag ligger eller?!!

I morgon flyttar min allra bästa vän här i Schweiz hem till Sverige! Jag kommer att sakna dig Emmiz!

Lite komiskt att hon flyttar tillbaka samma dag som jag har varit i Schweiz i 2 àr! 

Lycka till!!!

Shopping!

Jag har egentligen aldrig varit en shoppingmänniska, i hög grad d.v.s. men sedan jag flyttade till Schweiz har jag förvandlats! Shopping gör mig lycklig! Det har egentligen mest handlat om kläder till Julian och en massa andra "viktiga inköp" men handla ngt màste jag! Min egen reflektion är att jag försöker fylla ett hàl inom mig med ngt annat och att shopping dà är ett trevligt alternativ;=)! 

Jag har varit sà stressad pà slutet, det är tufft att bo i ett annat land, att tappa vänner hela tiden (antingen via flytten hit eller vänner här som flyttar tillbaka till Sverige), att vara nybliven mamma och att samtidigt planera bröllop. 

Nu är det iaf lättare pà hemmafronten, Julian är äldre o allt lättare, och bröllopet är ett underbart minne. Nu behöver jag koppla av för att hitta ett lugn. Jag vet att jag varit alldeles för labil de senaste mànaderna för att gà igenom en jobbsökarprocess nu! Tanken var ju att jag skulle söka jobb när Julian var ett àr, men nu har vi bestämt att jag väntar ytterligare ngr mànader... Det känns BRA! Och Julian är ju fortfarande väääääldigt lite för dagis! Han behöver ju mig;)!

Skönt!

Frikännande?!!

Det är sà fruktansvärt att brott som mer eller mindre alla är säkra pà har begàtts av en person, Malin i Husum- Arboga nu- kan sluta i en friande dom... människor som sedan kommer att kunna gà fria! Har mkt svàrt att tro att det bara är tillfällighteter som gjort att tyskan strukit omkring där precis de dagar kring när brottet skedde! .... Och, en människa som är kapabel att döda tvà smà barn med en hammare är inte en människa jag vill möta pà gatan, eller vill ska förälska sig i Steff! Puh... 

Snälla, ge familjen ro och döm henne! Men vad göra utan bindande bevis, trots allt kan man ju inte riskera döma en oskyldig!!!

Flygrädd

Sà till ett ämne som mànga känner igen sig i. Flygrädsla. Hur jag nu kan ha valt att bo i ett annat land, som innebär mng flygresor hem till Sverige, och smtidigt vara flygrädd är mer än jag kan förstà! Nu har det trots allt gàtt ganska bra pà slutet. Jag har haft Julian att tänka pà vid starten sà jag har inte hunnit  tänka pà allt annat som kan hända. Hur som helst har flygolyckan i Spanien skrämt upp mig igen! Nu snurrar alla trolighetstankar runt i huvudet!

Jag har ju planerat att àka till Sthlm i slutet av sept- början av okt, helt själv, utan barn, och dà màste jag ju flyga.... oaaaaaaaaiiii, börjar redan oroa mig!

Förstàr hur det var för dig Annie! Inte kul att vara flygrädd, helt övertygad om att man kommer att dö, och bara se sitt/sina barns ansikte framför sig! oja...

Men, Sweden, Here I still come;)

Mac för Dummies!

Hej pà er alla! Jag skulle vilja visa sààààà mànga bilder fràn sommaren, allt som hänt, men tyvärr har vi skaffat en Mac- dator och jag är helt handikappad! Pà màndag är mitt uppdrag att ta mig in till stan och köpa boken "Mac för dummies"! Jag kan inte lägga upp ngr bilder eftersom jag inte vet hur jag förminskar en bild! 

Visste att det tar tid att lära sig hur Mac fungerar men att det skulle vara sà här kràngligt! Sà... ni som väntar pà tackkort fràn bröllopet, att annonsen ska in i tidiningen samt bilder pà mina bloggar fàr tyvärr vänta...

Nàgot smàtt irriterande är att jag inte kan framkalla kort via snapfish nu dà jag har Mac! De är inte anpassade till Mac-datorer och man màste ladda en bild àt gàngen (varje bild tar ca 2 min att ladda ner). Jag brukar beställa ca 200 bilder per gàng! Det tar med andra ord aningens för làng tid. 

Jag är säker pà att jag kommer att vara glad över Macen med tiden (den är ju väldigt snygg;)) men nu är det aningens frustrerande!

Here I became the Bride!

Här är förvandlingen från vanlig till Brud. Bilderna från bröllopet kommer senare... Den som väntar på något gott...