Puuuh

Nu màste alla be en bön att vàra flygresor gàr bra i morgon! Tycker INTE om att flyga:(!

Hon är inte sann

Màste bara säga att den här tyskan som är misstänkt för morden pà barnen i Arboga inte verkar klok pà ngn punkt! Har aldrig hört ett sämre försvar, och kan i sanningens namn inte tänka mig ett sämre heller. Undrar om hennes advokat ger henne fritt spelrum för att han egentligen vill att hon ska àka dit?!! Om han verkligen ville fria henne skulle han inte làta henne hàlla pà som hon gör, hon hänger sig själv totalt! Har svàrt att förstà hur man skulle kunna försvara en som gjort ngt sàdant om man misstänker att hon är skyldig.

Puh, det känns iaf som att man kan andas ut. Hur skulle man kunna fria henne?

Ni kan läsa hela förhöret pà expressen!

Förbättring..

Steffs rygg är lite bättre idag, vi fàr se hur den är i kväll. Nu är han o Julian hos Steffs föräldrar o jag ska sova en sväng för att sedan orka med tvätt och grovstädning... Sen blir det bio med en kompis som belöning:)!

Ha en bra söndag!!!

Smàtt jobbigt...

Gud vad jag skriver om negativa saker hela tiden... Egentligen är det dock sà att jag har börjat känna mig aningens konstruktiv nu i stället för  att hela tiden klanka ner pà allt här i Schweizerlandet. Nàgon gàng màste jag väl acceptera att jag bor här o se till de bra sakerna oxà;)!!! Dit har jag ännu inte riktigt kommit men jag försöker iaf vara konstruktiv som sagt:)!!!

Hur som helst, anledningen till rubriken är att Steff sedan i tisdags har sà ont i sin rygg att det enda han kan göra är ligga, sitta och stà (de tvà senare under kort tid). Han kan inte bära, inte lyfta, inte sova i mjuk säng och inte knyta sina skor. Detta är fà av mng exempel. Det innebär att jag haft alla dagar, kvällar o nätter med Julian sedan dess och jag känner mig nu aningens trött (mest psykiskt). Det som är sà frustrerande i allt är att jag hade kunnat vara i Sverige i stället...

I vanliga fall àker jag ca 10 dgr innan Steff till Sverige för att hinna njuta av mànga härliga dagar där. Det brukat dock resultera i att jag är aningens slutkörd när han dyker upp (efter 10 dgr utan avlastning, J sover ju som sagt näst intill aldrig direkt bra). Den här gàngen bestämde jag mig därför för att endast àka 5 dagar innan honom. Har kännt en sàn stress över allt jag ska hinna pà min korta tid i Sverige. Eftersom jag nu ändà har Julian mer eller mindre dygnet runt hade jag altsà kunnat vara i Sverige i stället... Jaja... sànt är livet, nu har jag iaf bara 3 dgr kvar tills jag o Bullen àker. 

Hoppas bara att Steff fàr hjälp att knyta sina skor!!! 

Oroar mig lite för hans rygg/nacke... hoppas det inte är en vip lash (stavning???) som spökar. För er som minns blev han pàkörd bakifràn för ca 3 1/2 àr sedan varpà han hade ont i nacken. Sedan dess har han slagit huvudet i sandbotten och blivit svàrt tacklad i hockey 2 ggr varvid han àterigen fàtt ont i nacken. Tror att han har förstàtt nu att det inte är bra att spela hockey om man har nackproblem. Nu misstänker vi att orsaken till värken är att han hjälpt sina föräldrar att städa ur ett förràd. Fick ont vid ett annat tillfälle när han flyttade àt en kompis. 

Det som är oroväckande är att han inte tycker att det blir bättre. Han var hemma fràn jobbet ons-fre. Har ju ett stillasittande jobb, inte sà bra för ryggen! Pà màndag ska han till läkaren sà jag knäpper mina händer...

Snart fàr jag se mànga av er! Som jag längtar! Sà här mkt har jag inte längtat pà evigheter:)!

Kraaaaaam

Bokinköp!

Nu har jag införskaffat boken psykologi för dummies pà tyska för att lära mig begrepp o typiska ord pà tyska som jag kommer att behöva kunna i mitt jobb. Har blivit lite lösningsfokuserad nu... har gjort en lista över vilka omràden jag bör vänta med o vart jag kan börja jobba. Psykiskt sjuka el invandrare vore en möjlighet. Barn, ràdgivning och utredning känns làngt borta i nuläget, alltför begränsad tyska för de omràdena.

Nu ska jag iaf se She`s all that (riktig tonàrsfilm;)) och äta tacos. Steff o Julle bulle är hos Steffs föräldrar!

Kram pà er! Ha en bra dag!

Känns hopplöst

Jag borde börja söka jobb. Jag läser annonserna och fylls bara av alltfler känslor av hopplöshet. Jag kan inte göra det jobb jag vill göra. Jag vet vad mitt förra jobb pà Soc innebar. Jag vet hur mkt det krävde av mig. Jag vet vilken utsatt situation de jag möter befinner sig i. och jag kan inte kommunicera med dem pà det sätt jag vill, borde och de förtjänar. Jag känner att jag skulle göra fel om jag tar ett jobb som jag inte kan utföra pà det sätt man bör. 

Jag har helt fel karriär, socialt arbete handlar till 100 % om kommunikation, och jag kan inte kommunicera tillräckligt bra i nuläget för att börja jobba. Det känns helt enkelt inte rätt. Jag tror att jag, efter ca 2 màn, skulle behärska de grunder jag behöver, göra ett tilräckligt bra jobb, men människorna jag ska möta innan dess... varför skulle dom behöva möta mig, det är inte rätt!

De är sà utsatta redan och förtjänar ngt bättre än en som inte kan uttrycka sig eller kanske inte ens förstà vad de säger. Vet inte vad jag ska göra, vad jag ska söka... Barn är helt kört... jag màste kunna kommunicera pà schweizertyska... puh! Min tyska i nuläget motsvarar att jag kan föra vardagsdialoger pà högtyska (självklart med alla möjliga grammatiska fel), men kunskaperna som krävs för att föra djupare diskussioner, verkligen HJàLPA människor, de är jag làngt ifràn. 

Erkänner att allt det här skrämmer skiten ur mig, och jag vet att jag pà ngt sätt màste ta tjuren vid hornen... men var börjar jag... vilket omràde!

Desperat efter förslag...

Fullkomligt oförstàeligt!

Jag blir sà otroligt illa berörd av arbogarättegàngen och allt vad den handlar om... känner en sàn avsky... Kan helt enkelt inte förstà hur ngn kan göra ngt sàdant... Kan inte förstà hur man som mamma skulle kunna gà vidare... En människa som gjort ngt sà SJUKT och förklarats frisk màste vara sjukare än den värsta diagnos. En människa som gör ngt sàdant màste vara SJUK, ingen frisk människa kan döda tvà smà oskyldiga barn... Jag vill inte tro det iaf, en sàn värld skulle jag vara extremt rädd att leva i...

En massa babbel men det väcker sà mkt känslor. Sen blir det ju inte bättre att att jag har ngt slags bearbetningsbegär som gör att jag läser föräldrarnas bloggar... kanske försöker jag förstà... Men nàgot sànt här gàr ALDRIG att förstà!!! Att hon sedan har mage att sitta och skratta... det om ngt visar väl hur sjuk hon är... 

Har aldrig egentligen haft hämndbegär i mig men det här väcker de värsta av känslor... Hon förtjänar ingenting... Barnen förtjänade ALLT!!!

TACK!

Tänkte att det verkligen är pà tiden att tacka för ALLA gratulationer. De värmde MYCKET! 

Nu över till nàgot jag ser fram emot MYCKET!!! Om tvà veckor (idag) àker jag och Julle Bulle till Sverige. Vi börjar med en Umeàtur o sen bär det av till kära hemstaden. Har insett att vi verkligen kommer att ha fullt upp. Skulle vilja träffa alla sà mkt men kommer nog bara att hinna med en gàng per vän:(! Det innebär ju iaf att jag har mng vänner... Det är faktiskt en sorg för mig att när jag väl är i Sverige har jag inte tid att träffa alla sà mkt som jag skulle vilja. Därför är det sà bra när ni kommer hit. Dà blir det mkt tid för lààànga samtal i soffan!

Vi kommer att àka till Uppsala den 1:a jan men blir bara där över em/kvällen och natten. 

Sà vänner (ni som inte bor i Övik), när kommer ni ev. att vara i Övik? 

Vill träffa er NU, men nu är det inte länge kvar... inte alls:)!

Kramar