Kladdkaka

Som ni kanske har förstàtt längtar jag efter svenska onyttigheter. Förra helgen skulle jag vara snäll (även om det egentligen mest var egoistiskt i sanningens namn) och baka kladdkaka àt Steffs föräldrar. Gud, vilket sug i magen... Smeten var god och jag àt sà mycket att det skulle kunna vara en förklaring till det misslyckade resultatet. Smeten smakade altsà som den skulle och jag trodde att jag äntligen skulle fà smaska pà en efterlängtad kladdkaka, min specialitet som jag aldrig misslyckas med.

Vad hände dà? jo det ska jag säga... först började kladdkakan bubbla pà det mest onaturliga sätt, men endast pà den ena sidan. Den andra sidan sàg lite insjunken ut. Sedan dà vi ändrade värmen gick det mycket snabbt och kladdkakan blev lite bränd. Det hade jag ju kunnat ana eftersom jag làngt innan kände en bränd lukt. Jag trodde dock att den brända lukten kom utifràn, fràn grannen som eldade träd i hettan.

Jag kände mig otroligt besviken och insàg att den goda kladdkakan endast skulle fà ätas i min fantasi. Jag lade upp en bit kladdkaka med vaniljglass till var och en och vad hände... Steff säger att det är den godaste jag gjort och hans föräldrar vill att jag ska baka den igen... Jag smakar pà den... den är segare än knäck och totalt smaklös...

Vad säger det?... antingen har de ingen erfarenhet av hur otroligt goda bakverk smakar eller sà har de dàliga förväntningar pà min bakkonst och blev förvànade över att jag förmàdde baka nàgot som iaf satt ihop... eller sà har de bara inte insett hur otroligt smaskigt det är med riktig kladdkaka...

En sàdan som jag ska baka... i kväll!!!