13 september, 2006

Ex.flickvännen

Jaha, sà har jag tvingats konfrontera Steffs ex.flickvän...

Jag làg och sov fridfullt dà det hemska inträffade. Steffs mamma väckte mig ur min skönhetssömn, som tyvärr inte gjort nàgon nytta, och berättade att Steffs ex.flickvän M. var här för att prata ut med mig. Hon ville prata sà att jag inte fortsätter hata henne. Jag hatar henne verkligen inte men jag har tyckt/tycker fortfarande till viss del att det är jobbigt att träffa henne, pressat. Idag gavs jag altsà ingen annan valmöjlighet än att ta tjuren vid hornen och... prata ut, som det sà fint heter.

Under tiden jag gick till henne for det flera gànger genom huvudet "jag vill inte pussa henne pà kinderna". Det làter kanske lite fànigt men det känns sà otroligt falskt att pussa nàgon pà kinderna som du egentligen inte ens vill träffa. Att pussa mig pà kinderna känns alltför personligt. Ni som känner mig väl vet att jag inte ens är en kramig människa. Hur som helst log lyckan mot mig och jag behövde endast ta hennes hand (tidigare har vi alltid pussat varandra pà kinderna). Vi satt ner och pratade, ett bra samtal. Hon förstod hur jag hade känt och hon berättade hur hon känner. Hon försöker inte ta min plats i familjen men hon vill fortsätta träffa dem, hon känner inget för Steff mer utan är lycklig i sin relation med den nya pojkvännen... Hon hade problem med mig förut men inte nu längre! Om Jag känner mig ensam i Schweiz kan jag alltid höra av mig till henne vid behov...

Samtidigt som att det var jättebra att vi pratade ut kunde jag inte undgà att tänka tanken: "skit, nu fick hon ännu ett streck i hennes "perfekta personlighet", det var ju jag som borde tagit upp allt detta till diskussion. Nàväl, nu gjorde jag inte det och jag fàr väl ödmjuka mig dà och säga att det var bra att hon gjorde det. Nu behöver det förhoppningsvis inte kännas lika pressat när vi träffas.

När hon skulle gà tog vi, till min stora lättnad, varandra i handen igen. Sedan...
=(... lutade hon sig mot mig och sa "i Schweiz pussar vi varandra pà kinderna tre gànger och eftersom du är här fàr vi ocksà göra sà"... eller nàgot liknande. Sedan var jag tvungen att...ja... pussa henne tre gànger pà kinderna!

Trevligt värre...

4 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, jobbigt. Sånt där är så surt när man vet vad som är rätt men känner annorlunda. Helst vill man att hon ska vara en elak skata och att alla ska avsky henne. Men tänk på en sak; Om du gör någonting, t.ex. ritar något (eftersom det är jag som ger exemplet). Din egen teckning ser du mycket fler fel på än andras. Andra ser inte de felen hos dig.

Hon kanske snarkar jättehögt, luktar illa nästan jämt, är dålig i sängen, borstar inte tänderna osv. Man vet aldrig. :)

miyala sa...

:) Nej, när man tänker sà sà... hehe!
Du fàr en stjärna för det;)
Kram vännen!

Anonym sa...

Hej vännen! Äntligen har jag sökt mig till din blogg!!! När jag läste det här om exet kunde jag inte annat göra än att tänka att det förvånar mig inte om du en dag kommer att bli jättebra vän med henne! Om inte, so what!!? Hoppas du kommer att trivas och hittar jobb snart! Saknar dig gumman... Och du...jag tycker att du visst är kramig :) Love you!!!KRAAAMMM

miyala sa...

:) vad roooligt Ullis att du är här... Jo, lite kramig har jag nog blivit med àren, men du skulle sett mig tidigare. Dà var det andra bullar som man säger:=)

Stoooor KRAM till dig. Hoppas allt är bra med dig!