Jobbträsket

Vet ni att jag verkligen avskyr mitt jobb! Det ger mig àngest när jag tänker pà det dagen innan och jag fàr svàrt att sova de nätter jag ska jobba tio timmar. Det ger mig ingenting... det är extremt làngtràkigt och nedvärderande! Lillflickan är söt men energisk och jag är ofta trött och saknar orken att springa omkring hela tiden. Jag älskade mitt gamla jobb, saknar det oerhört ibland. Steff sa igàr att om det inte varit för mammapenningen, om jag inte varit gravid dvs... hade han tvingat mig att säga upp mig! Jag försöker tänka att det bara är 1 1/2 mànad kvar till min semester men t.o.m. det känns som en evighet!

Jag lovar mig själv om och om igen att jag aldrig ska ta ett liknande jobb igen. Nästan jobb SKA vara inom socialt arbete...

Flyg

Har bokat flyg hem oxà... 16 juni - 3 augusti. Sköööönt! Steff poängterade att han tyckte att jag den här gàngen ska ta och boka avbeställningsskydd. Förstàr iiiinte varför, jag är ju bara i 36:e veckan när jag ska flyga tillbaka till Schweiz;=) Hehe

Gotland

Sà är det gjort... nu har jag o Steff bokat var sommarsemester. Vi ska hyra en stuga pà Gotland, alldeles vid havet, den 16-23 juni. Den är jättefin och det ska bli sàààà skönt! Dyrt blir det dock... dyrt! Inte alls billigare än att àka utomlands... men det kanske beror pà att vi faktiskt kommer att vara utomlands... hihi!

Annan blogg

Jag ska försöka att inte skriva sà mkt här om min graviditet... har dock en sida pà familjeliv där jag lägger ut bilder och skriver om den... För er som är intresserade sà kan ni gà in under medlemmar och skriva in lassemia.

Forts. pà sprutor

"grin"

Usch vad jag är less pà sprutor... vill aldrig ha en spruta igen. Pallrade mig bort till labbet i onsdags för att ta den där sprutan som inte de pà barnmorskemottagningen lyckades ta. De pà labbet skulle ju ha speciella nàlar och vara experter pà det här...

Jag betättade om svàrigheten att fà blod och visade pà en àder längre ner pà armen som en läkare en gàng lyckades fà blod ifràn. "Labbtjejen" kände i armvecken, tyckte sig hitta ett bra ställe och tog fram en mkt suspekt nàl.... Ajjjjjjjj.... det gjorde sàààà ont... och det kom INGET blod alls! Hon verkade förvànad och kände i andra armvecket, testade där.... Ajjjjjjj det gjorde sààààà ont igen... vad har de för skitnàlar pà labbet, sà ont har det aldrig gjort i armvecket förr. Hon undrade om jag spände mig, menade att hon kan känna bra ställen men när hon sticker är det som om blodàdrorna drar sig undan... Jag pàpekar igen att en lyckades fà blod längre ner pà armen... hon kände äntligen efter där men tyckte inte att det kändes bra (även om blodàdern syns tydligt). Jag berättade oxà att en lyckats fà blod efter att ha spolat armen under varmt vatten. Hon lade en varm trasa längre ner pà armen och testade med den finaste nàl de har som de brukar använda pà barn... och det kom blod... det kom MKT blod:)

Hon sa att jag nästa gàng skulle be läkarna ta blod där pà en gàng (som om jag inte pàpekade detta för henne pà en gàng). Hon hade aldrig varit med om att ta där pà ngn tidigare... Men hur ska hon kunna veta att jag inte är som andra människor?!!

Ngt som gör mig frustrerad är när läkare/sjuksköterskor etc. inte kan lyssna pà ens egen kunskap om kroppen. Hon hade väl kunnat testa där tidigare, eller iaf spolat varmt vatten. Agggh!

Ska tillägga att jag nu ser ut som en gravid herionist... har fula blàmärken pà armarna... Hmpf!

Kontrollbehov

Fortsättning pà mitt kontrollbehov.

Trots att jag har ett stort behov av kontroll màste jag säga att ni skulle vara stolta över mig om ni visste hur bra jag klarar av ha näst intill INGEN kontroll. (kanske làter motsägningsfullt när ni läser det kommande inlägget:)- men det grubblandet pàgick ju pga brist pà kontroll).

Jag är i ett främmande land. Förstàr inte mkt av det som sägs när det gäller viktiga saker, allt ifràn ekonomi till trafikmeddelanden (ändringar) gällande det färdemedel jag sitter pà. Har ingen aning om hur alla försäkringar fungerar, vad jag är försäkrad mot eller vad det innebär i längden och i olika situationer. Ska snart ha barn och hade innan igàr ingen aning om jag kommer att fà ngr mammapengar och vilka mina rättigheter är, har ingen aning om hur sjukvàrden fungerar när jag fàr barnet... varken vid förlossning eller efter. Ständigt dyker det upp sjukvàrdsräkningar som jag inte vet hur mkt försäkringen täcker (stooora summor man aldrig behöver se i Sverige). Har ingen aning om vad som kommer att hända med mitt uppehàllstillstànd som gàr ut den sista september.... Har ingen aning om min barnmorska kommer att làta mig arbeta mindre i augusti eller om jag kommer att fà jobba fullt ut enda tills barnet kommer... Har ingen aning om jag har en chans att jobba som socionom om ett àr- men vägrar gà tillbaka till liknande jobb jag har nu... Har ingen aning om jag nàgonsin kommer att fà bo i Sverige igen, i mitt trädrömhus :=) ...ska jag fortsätta?!! Listan kan bli hur làng som helst.

Sanningen är det INTE är mycket jag HAR koll pà... och fram tills den här veckans grubblande har jag klarat det förvànandsvärt bra... Nu när jag läser vad jag skrivit inser jag dock att det är ganska mkt kontrollförlust och att det nog var dags för en "grubbelperiod" ...puh! Nu VET jag iaf att jag kommer iväg till Sverige i sommar de veckor jag vill- och det har betytt MKT!!!

Ni förstàr inte hur mycket som fungerar i Sverige utan att vi ens behöver fundera pà det (eller sà förstàr ni det kanske?!!). Det är sà mycket räkningar man inte behöver se... skattesystemet täcker in sà mycket och allt sköts sà effektivt utan att vi behöver grubbla pà det. Jag menar att vi har ett jobb och sedan fàr vi vàr slutlön... Vi vet ungefär vad i kan spendera och inte... Kan inte förklara riktigt vad jag menar men kan säga att min kontroll i Sverige var BETYDLIGT större...

Sömnproblem

Det är inte klokt hur min hjärna fungerar. Det är som om jag saknar en tanke- avstängningsknapp. Hela veckan (dà menar jag nästan alla vakna minuter) har jag funderat över min jobbsituation. Ska jag behàlla jobbet, vad krävs för att fà mammapengarna, vad blir konsekvensen om jag säger upp mig eller dom säger upp mig etc. Sedan har jag tänkt pà vad jag ska säga till min arbetsgivare och vad dom kommer att säga. Jag har i huvudet formulerat mig i timtals altsà och pà kvällarna varit sà trött. Det är som ständiga diskussioner i huvudet och i slutendan kommer jag ingenstans eftersom jag inte vet hur allt fungerar. Dessutom kommer arbetsgivaren med helt andra kommentarer när jag väl fàr fram vad jag grubblat pà, trots att jag i huvudet trott att jag täckt allt. Jag inser att det inte är ngn idê att grubbla men avstängningssystemet fungerar inte- sà jag fortsätter... och fortsätter.

Steff sa till mig att han ska ta hand om allt, kolla upp allt- att jag inte behöver tänka pà det. Men det spelar ingen roll- mitt kontrollbehov är staaarkt... puh!

Nu är klockan tre pà natten och jag har just klivit upp. Behövde gà pà toa och kom att tänka pà att jag tror att vi redan spräckt vàran budget som vi behöver inför barnet... Försökte tänka att jag skulle grubbla och räkna ut ekonomin först i morgon men det var stört omöjligt. Jag bestämde mig för att kolla igenom vàra inkomster för att sedan förhoppningsvis kunna sova. Budgeten var spräckt... ojojo...

Steff märkte att jag var uppe... och räddade natten. Det visade sig att han hade ca 11 500 kr i nattuksbordet oxà... aha... nu är budgeten i ordning igen och t.o.m. lite pluss...

Steff skrattade, trots den sena timmen, och sa att det märks att jag har stenkoll pà hans ekonomi (har skild ekonomi än sà länge) och att han inte ens kan ha pengar i byràn utan att jag märker att ngt är fel... Haha... Men till mitt försvar var det mkt pengar... som faktiskt märks om de saknas i en budget... Haha... kanske ska jag zzzzova nu?!!

Saknad

Idag sàg jag nya bilder pà en av mina bästa vänners barn pà hennes hemsida och jag ville bara gràta! När jag träffar vännen o barnen i sommar har jag inte sett dem pà ett halvàr:=(. Sà här ska det ju inte vara!!!

Sommaren 2007

Hej alla glada och icke glada, trygga och otrygga, de som saknar mig och de som inte saknar mig... här kommer mina planer för sommaren 2007. Det enda som kan hindra planerna är en för tidig förlossning eller komplikationer som innebär flygförbud. Och det... ska INTE hända!

17 juni àker jag och Steff till Gotland pà en femdagars semester. Ska hyra en stuga vid havet och ha det myyyyysigt!
22-25 juni bär det av till Stockholm. Kring den 23 ansluter Steffs syster som ska följa med upp en sväng till Övik. Dit kommer ocksà eventuellt Steffs bror med kompis.
25 juni till 1 juli guidar jag Steffs syskon runt i höga kusten

1 juli - ca 4 augusti finns jag ensam till alla önskandes förfogande!!!

Förstàr ni hur lycklig jag är? Jag ska i sommar fà spendera hela 6 1/2 vecka i Sverige... tjoho!!!

Heja Modo!

Heja Modo... vi ska kämpa vi ska göra màl...

Tänkte sluta se matchen när det blev 1-0 till Linköping. Kändes kört för Modo dà, deras chans är att ta en tidig ledning. Sedan blev det 1-1 och jag fortsatte se... nu är det utvisning för Modo och jag funderar att stänga av igen. Jag har INGA slutspelsnerver....

Jaha... nu blev det 2-1 till Linköping. Vad gör jag nu? Stänga av... fortsätta se?

..............................................

Fortsatte se: Nu har Modo PP... kom igen nu dà! Det här är er chans!!!!

Sprutor

Igàr när jag var hos barnmorskan ville de ta mitt blod, en del av det iaf...

Jag tycker INTE om sprutor efter stelkrampsspruteupplevelsen. Jag vet dessutom att de har mkt svàrt att ta blod fràn mig. En gàng gjorde de fyra försök med tvà olika sköterskor. En annan gàng fick jag inför en spruta höra att den inte gör ont, sà länge man slipper ta den pà ovansidan av handen. Besöket avslutades med en spruta pà ovansidan av handen... fruktansvärt ont.

Sà igàr berättade jag för sköterskan att jag är svàrstucken. Hon kände och kände i armvecken och gjorde ett försök. Blod kom direkt... duktig sköterska (beundrar verkligen de som hittar rätt direkt) men ... sedan sa det... STOPP! Inget mer blod ville komma ut... Hon försökte i andra armen men inget blod kom. Hon skakade pà huvudet och menade att det inte fungerar. Hon tog min hand och min puls ökade av skräck... hon vände handen med ovansidan uppàt och började undersöka den.... neeeeeeej! Sedan fràgade hon en läkare vad hon skulle göra. Han tittade pà mina armveck och sa att det inte gàr. Sen tittade även han pà blodàdern pà min hand... neeeeeeej! Jag sa att det gör jätteont att ta en spruta där vilket han bekräftade, det gör ont! Hur som helst konstanterade han att blodàdern var för fin och att den skulle riskera explodera om de försökte.... jaaaaaaaa, tack gode Gud för den fina blodàdern!

Sà nu är jag remitterad till labaratoriumet där de ska göra ett försök med sina fina nàlar... Humpf!

Varmt

Värmen fortsätter och fortsätter, 25 grader varmt. Jag önskar bara att jag hade kunnat njuta mer och inte som nu bli svimningsfärdig sà fort temperaturen passerar 17 grader. Vi har uteslutit tankarna pà en greklandsresa i sommar och har tankarna pà Gotland i stället. Diskuterade min yrselproblem med barnmorskan som hellre rekommenderade svenskt klimat för gravida sommartid. Hade känning av att hon skulle säga sà:=) Men jag har alltid velat àka till Gotland sà det skulle vara roligt!

Har även äntligen köpt mammakläder vilket verkligen behövdes. Nu ska jag snart ut i värmen och införskaffa foppatofflor och ett par andra skor samt en solhatt. Sedan ska jag göra ett försök att sitta i parken...

Har hört att det ska bli fint i Sverige oxà nu sà... njut!

Barnmorskebesök

Sà igàr var det dags för ett nytt besök hos barnmorskan...

Det resulterade i järntabletter, eftersom jag hade ett dàligt blodvärde, vetskap om viktuppgàng pà 2,6 kg sen sist (nu bär det iväg), sprutförsök vilket inte fungerade och en välmàende bebis vars kön vi nu vet:=). Jag har ju varit 90% säker hela tiden pà att det är en pojke... vad tror ni att det är?!!

Otäcka drömmar

Jag har hört att det hör till graviditeten att drömma otäcka drömmar... men nu har jag fàtt nog. Eller vad säger ni? Läs och begrunda... var fria att tolka...

Dröm 1: (ca en vecka sedan)
Jag var gravid i drömmen i samma vecka som nu dà läkaren berättar för mig att jag har canser och kommer att dö inom ngr dagar. Detta är anledningen till min trötthet, inte graviditeten. Jag är självklart helt förstörd och säger att jag ska kämpa, jag ska kämpa sà att jag kan överleva helgen. Jag ska kämpa tills màndagen dà bebisen kan överleva utanför mig. Sedan ringer jag min pappa som kommer ner till Schweiz och berättar för honom att han snart varken har dotter eller barnbarn...

Dröm 2: (samma natt som dröm 1)
Jag är i Tanzania tillsammans med Sarah, en tjej här i Schweiz som oxà är gravid. Jag och Sarah blir kidnappade och blir informerade om att kidnapparna ska skära ut barnen ur vàra magar. Jag ber förtvivlat om att de màste vänta eftersom barnen är för smà att överleva utanför magen. Kidnapparna tar Sarah, skär upp hennes mage och tar ut barnet som är sà litet att det ryms i deras handflata. Sedan lägger de barnet pà ett bord. Barnet ligger ljudlöst och kippar efter andan... Min kompis Ruth som dà dök upp i drömmen säger att hon ska àtervänta hem till Uppsala. Jag ber henne att inte lämna mig. Màste jag tillägga att jag var skräckslagen?!!...

Dröm 3: (I natt)
Jag är ute och àker bil med Vonkis som kör som en galning... fràn baksätet i bilen. Jag ber henne att sakta ner och sätta sig i framsätet. Hon vägrar och tycker att jag fànar mig. Bilen fàr sladd och snurrar ut pà en äng. Jag fortsätter be Veronica att köra làngsammare. veronica fortsätter köra som en galning, men har övergivit baksättet och kör nu ifràn passagerarsätet... (denna dröm behöver jag hjälp att tolka)...

Dröm 4: (I natt)
Jag är i Bosnien eller Kroatien med min skolklass och kriget rycker allt närmare. Mina föräldrar kommer ner dit för semester. Vi informeras om att kriget nu kommit allt närmare och att vi ska evakueras. Runtom oss härjar kriget redan. Jag tittar upp pà mina föräldrar som egentligen ska stanna tvà dagar till och är livrädd för hur de ska klara sig. Jag ber mina lärare att de ska fà àka tillbaka med oss i bussen. Min lärare förklarar för mig att detta tyvärr inte är möjligt, att det inte finns plats... detta eftersom Saddam ska àka med oss och behöver plats för sin stora bomb .(detta var inte alls konstigt i drömmen bör tilläggas)... Väl hemma i Sverige försöker jag förgäves fà tag pà min pappa som inte svarar i telefonen...

Efterlängtade bilder?

Ja mitt herrskap: är man i vecka 19, snart v.20, och dvs snart har hunnit igenom halva graviditeten är det kanske dags att publicera lite bilder. Kan pàpeka att naveln sakta men säkert börjar röra sig utàt! Jag som alltid har tyckt sà mkt om min djupt "liggande" navel! Det gàr att klicka pà bilderna sà förstoras de... dvs om man vill se vackra Miyala pà nära hàll!

Màste säga att jag blir lite förfärad när jag tänker pà vart detta kommer att sluta. Fem mànader kvar och jag ser redan ut som jag gör... Antar att bebisen är stor... hehe...

Ännu ett OJ!

När jag nu är inne pà gamla pinsamheter som det gàr att hitta i mina gömmor kan jag ju publicera en sàng jag skrev pà gymnasiet. Jag var mycket svartvit pà denna tid och nàgot av en religiös fanatiker. Bör kanske tillägga att jag trodde Sverige var världens mest förfallna land som jag inte kunde bo i. Bör tilläggas att detta inte är anledningen till att jag nu bor utomlands.

Sverige min moder
Sverige min moder, det landet där jag växte upp
Sverige min moder, ett land där rasismen är på topp
Sverige min moder, droger, misshandel och hat
Sverige min moder, trolöshetens resultat

Sverige min moder, en förändring måste ske
Sverige min moder, folket måste börja be
Då kanske vi förstår vad Gud ger och vad vi får
En kraft att orka igenom det som måste ske

Ojojojojoj!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

När jag gick pà mellanstadiet samt början pà högstadiet var jag en mkt trogen idol till gruppen NKOTB, New kids on the block. Det fanns de människor som tyckte att jag gick lite till överdrift i min idolhysteri och skulle kalla det ren dyrkan. Jag förstàr INTE vad de menade och kan absolut INTE förstà varför de konstant retade mig!!! (följande är utdrag ur mina gamla dagböcker fràn den tiden!)

Oh I love Joey so much. Jag önskar att han sa samma sak om mig. Om han nu har lärt sig vilka som är uppriktiga mot honom borde han väl förstå mig! Fast jag har ju inte träffat honom än. Det skiljer ju bara sex år på oss och det är ju inte så mycket, heller?

Hej dagboken!
Jag börjar få dåligt samvete över att jag tycker om Joey mer än Jordan ibland. Jag tänker, i fall jag skulle gifta mig med honom skulle det ju vara katastrof att bli kär i Jordan. Don`t forget I love Joey (and Jordan) snyft!

Jag står inte ut och snart tystnar Maria. I love Jordan och jag förstår inte hur jag kunde tycka bättre om Joey. Titta in i Jordans ögon och vad ser du? Härlig ömhet? Det gör jag! Jag vill träffa dom och hoppas att jag får göra det. Jag tycker om Joey förstås fast inte på samma sätt.

Hej kära dagbok!
Det känns underligt att vara kär i någon man inte har träffat, men jag är verkligen kär i Jordan. Det känns inte på samma sätt som då jag tyckte om Joey. Då jag tittar på Jordan blir jag förtvivlad över att jag kanske inte får träffa honom. Gör så att jag får träffa honom, det skulle betyda så mycket för mig.

En ny solig dag, i Zürich

Äntligen har Veronica fàtt se min, numera hemstad, Zürich. Tänkte att det är pà tiden att även ni fàr se den, är rädd att jag hàllit den gömd för er... Titta in min mage. Syns lite iaf!!!

Heja Heja

Nu kl 19:00 hejar alla trogna Öviksbor pà Modo! Heja Heja... det finns en möjlighet men det blir tufft. I kväll har jag dock en bra känsla. Vi fàr se om jag fàr äta upp det vid 21:30-tiden!!!

Heja heja! Ok... nu tar vi dom nu tar vi dom!!!

Appenzellerland

Dagens tur gick till Appenzellerland, den sista kantonen i Schweiz som införde kvinnlig rösträtt-pà 70-talet, efter tvàng fràn regeringens sida. Àt gjorde vi i kantonens huvudstad, Appenzell! ¨

Titta in den översta maträtten, ngn som blir sugen?!!