Farbror polisen

Ibland undrar jag om det sitter en röst utanför mitt huvud och viskar in tankar i min lilla hjärna som ett omen om vad som ska komma... Igår pratade jag om hur hemskt det skulle vara att råka köra för fort och mista körkortet då jag nu har exakt en månad och fem dagar innan prövotiden går ut. Om jag någonsin önskar alla poliser i landet längst upp i Lapplands skogar så skulle det vara denna mycket viktiga månad.

... i morse när jag vaknade, efter fyra timmars sömn, skulle jag vara en mycket fin medmänniska och skjutsa Veronica, geniet som lärt mig hur bloggen fungerar, till bussen. På vägen tillbaka ser jag till min stora fasa poliser stå och vinka in folk från vägen. Snabbt som bara den tittar jag på vilken hastighet jag har för att försäkra mig om att lappen kommer att få stanna i min nyinköpta börs. Allt var som det skulle, bilen brummade fram i precis 50 km/h. Duktiga jag... Jag ser hur polisen höjer armen och vinkar in mig till sidan... tusen tankar far igenom mitt huvud... åt jag för mycket glass igår, ger tugummi utslag om jag måste blåsa... Självklart helt fåniga tankar men i pressade situationer så...

Hur som helst lyckas jag stanna bilen utan att köra på polisen och utan motorstopp. Den unga mycket trevliga polisen ber om körkortet och jag säger utan att riktigt förstå varför, till mitt förtret efteråt, att prövotiden snart går ut... sedan då jag ser att han håller i blåsinstrumentet spottar jag ut tugummit och frågar om det ger utslag... Polisen måste ha övat mycket för han svarar nej som om det vore vilken vettig fråga som helst... Han ber mig ta ett djupt andetag och jag blåser lungorna ur mig bara för att höra hur instrumentet piper för fullt... Gud... jag lovar att jag trots att jag visste att jag inte druckit, och aldrig skulle sätta mig i en bil onykter, var fullkomligt stressad över vad jag skulle göra om alkohol på något sätt hade smugit sig in i min kropp utan min vetskap... Stackars lilla mig...

... Sedan hör jag de härligaste orden jag kommer att få höra idag... tack så mycket! Sedan ger han mig mitt kära körkort och jag kör vidare... utan att varken köra på polisen eller få motorstopp... lyckligt medveten om att han inte hade låtit mig köra iväg om instrumentet pipit av fel orsak... Härliga underbara polis... Oh, vad jag längtar tills den 18 september...