10 september, 2008

Det är tillàtet...

... att slà sig som barn. I dagens aftonbladet stàr det att det är ok att barn ramlar och slàr sig o.s.v. Det har barn gjort i alla tider (detta enligt nyutkommen bok). Dagens föräldrar är sà överbeskyddande att man t.o.m. har hjälm pà barn som cyklar pà trehjuling. 

Jag kan hàlla med om en hel del av det han skriver. Om Julian har ramlat känner jag mig till viss del som en dàlig mamma. Samtidigt vet jag att han gör det och kommer att fortsätta göra det, och att det faktiskt hör till. Men det finns dom som är efter sina barn som hökar och hàller koll pà varje steg... Det känns lite som att det är normen. Hur fàr man ngt gjort dà undrar jag, och lär sig barn dà att màsta vara försiktiga... att det gör ont att falla?!! Jag vet att Julian varit otroligt försiktig när han sätter sig ner fràn stàende, nàgot han börjat med efter det att han föll en gàng.

Han skriver även att det är bra att plocka isär elektriska maskiner, att barn dà lär sig hur saker fungerar! Hehe... jag kom att tänka pà mina bröder! Ingenting förblev helt... ny radio, ny leksak... allt plockades isär i "tusentals" bitar! Gissa om det var populärt?!!- vi vill ju bara se hur den fungerar! Lillebror fick en ny BMX- cykel... höll ett kort tag, sedan var den sàgad i ett flertal bitar (den behövdes till en uppfinning). Jag vet inte vad jag skulle gjort som förälder, men nu i efterhand är dom otrooooligt tekniska bàda tvà. Pà de flesta omràden!

Tror jag ska làta Julian följa deras exempel men med väl utvalda elektriska maskiner (utvalda av mig d.v.s. :=))

5 kommentarer:

Vonkis sa...

Jag har klättrat högt upp i träd och byggställningar, har lekt med kniv, sax och tändstickor, har eldat det mesta, skruvat isär telefoner och bandspelare och en massa annat.

Jag har aldrig startat en eldsvåda, har aldrig skurit mig allvarligt, aldrig skurit någon annan, har aldrig brutit någon kroppsdel och tycker fortfarande att det är rätt roligt med knappar och skruvar och provar för fulla muggar även om jag inte alltid förstår riktigt vad jag gör...

Anonym sa...

Ja, där ser de... det är verkligen sà! Och du blev ju helt normal!

Miyala

Anonym sa...

är du verkligen helt övertygad om ovanstående kommentar Miyala?;-)
Kram Vonkis och Miyala/Anneli

Vonkis sa...

Men hörrö du du Allin, först i min egen blogg och sedan här, du borde vara snällare mot mig du!

Anonym sa...

Jadu, jag brukade t.o.m. ta en hammare och slå sönder mina leksaksbilar så de skulle se krockade ut. Det gällde att lära sig slå med rätt kraft så att de blev krockade men inte gick i bitar :) När jag byggt ihop ett hangarfartyg så gick jag ut och eldade upp det. Jag hade ju gjort det roliga, nämligen att bygga den och varför då inte göra ännu en sak som var rolig?

Jag hade polare som fungerade så att när en leksak höll på att gå sönder så slutade de helt leka med den och ställde den på en hylla. Jag ifrågasatte detta eftersom den då inte gör någon nytta, det är bättre att ha roligt med dem så länge man kan men det förstod inte han :)

Tur nog så är barn otroligt tåliga. Men håll honom borta från att stoppa in stickor i ett vägguttag, det finns bättre sätt att lära sig att 230V gör ont :) Iofs vet jag att det gör ont men har väl ändå fått det i mig några gånger :)

Det blir fler och fler allergiska idag och detta tros ju bero på att vi är för renliga av oss. Jag brukar hänvisa till detta då någon kommenterar mina dammråttor i rummet...brukar dock sällan övertyga någon.

Näää, nu är det dags för lite sömn!

Kram syster