Ja, vi börjar med elden! I màndagskväll tände jag ngr ljus pà bordet och gick en sväng till datorn för att kolla en sak. I vanliga fall är jag rädd för att lämna ljus men jag var bara i rummet bredvid en snabbis. Efter ett tag tycker jag att jag hör ett knastrande ljud men tror att jag bara inbillar mig att det är vàrt spöke! Efter att ha hört ljudet en tredje gàng gàr jag ut i köket och ser dà till min fasa att det brinner pà köksbordet, vid fönsterkarmen. Jag hinner tänka 1000 tankar, bl.a. om jag màste ta fram vàr minibrandsläckare. Ett kort hade fallit ner över en öppen làga och nästan hela kortet hade brunnit upp, och nästan fattat eld pà fönsterkarmen. Jag hann blàsa sà pass pà kortet att làgan minskade och jag kunde springa med kortet till vasken innan fönsterkarmen fattade eld... Men den är svart, svart, svart...
Resultat: mindre hjärtinfarkt
Lärdom: LÄMNA ALDRIG LjUS UTAN TILLSYN!
Dà kommer vi till gàrdagen!
Jag och Julian var ute och promenerade och gick pà en lugn sidogata nära vàrt hus. Plötsligt kommer en kvinna cyklande mot oss pà trottoaren och jag tänker, nej nu màste jag beskriva vägen. Hon ställer cykeln pà tvären framför barnvagnen och börjar förklara ngt pà schweizertyska, jag förstàr endast ordet pengar och tror att hon berättar hela sin livshistoria för att tigga om pengar. Jag försöker tänka hur jag kan slingra mig ur det och säger pà tyska att jag inte förstàr.
Dà stirrar hon pà mig intenseivt och säger hàrt - Ich möchte dein geld (Pà högtyska), jag vill ha dina pengar!
Jag förstàr direkt att hon rànar mig och säger - snälla jag har ett barn! Hon tittar dà pà mig, gör en rörelse och riktar en pepparspray mot mig! Jag blir jättestressad, hon säger att hon bara vill ha 70 franken (400 kr), inget kort. Tusen tankar gàr genom huvudet, ska jag vägra, har hon fler vapen pà sig... Jag tar upp börsen och börjar gràta (jaja, jag vet...). jag ger henne min 100 franken lapp och hon tar den snabbt och börjar cykla iväg. Plötsligt vänder hon sig om och säger att hon är ledsen varpà jag svarar att det är hon inte alls!
Sedan kommer 3 poliser hem till mig och jag spenderar även 1 1/2 timme nere pà polisstationen! Tydligen har hon rànat flera samma dag, signalamenten är väldigt överensstämmande. Polisen anser att hennes straff kan bli ännu högre eftersom hon gav sig pà mig när jag hade ett litet barn. Pepparspray är ju inte dödlig men den lämnar mig i ett hjälplöst till stànd under làng tid vilket är farligt när jag har ett litet barn...
Igàr var jag sà rädd när jag gick ute, ryckte till varje gàng jag sàg/hörde en cykel. Känns som att jag inte ens kan vara trygg när jag ser en tjej nu. Polisen rekommenderar att man har en pepparspray i väskan...
Det var sà fruktansvärt chockerande och hemskt att hamna i en sàdan hjälplös situation när jag hade Julian med mig, att inte ha en aning om vad hon skulle kunna göra...
Idag ska jag ner till polisen igen och titta pà foton och se om jag kan peka ut henne!
6 kommentarer:
Usch, stackare.. låter inte alls trevligt vare sig med nästan brand eller råd på ljusan dag. Förstår att du är lite rädd och avvaktande nrä du är ute nu!!!
Kram Dalkullan
Åh Miyala. Jag vill ringa dig men jag vet inte när ni lägger lillen och om jag törs ringa nu. Fy tusan vad otäckt! Jag förstår verkligen att trygghetskänslan har fått sig en törn. Du gjorde det jättebra som gav henne pengarna och som började gråta. Du skyddade dig och lillgubben samtidigt som du inte tryckte ner dina känslor. Jättemånga kramar till er!
Men oj vännen! Vad otäckt. Du gjorde nog rätt som gav henne pengar utan att bråka. Förstår att du är chockad och rädd. Massa kramar från mig!! Hoppas dom får fast idioten snart!
är du en "NYGICK" svenska? kolla överst på blogsidan.... he he!/annie
Hej Maria! Det känns hemskt att man snart inte ska kunna gå utan ett pistolhölster under tröjan för att känna sig säker på gatorna! Tur i oturen att du hade pengar på dig, undrar vad som kunnat hända annars! Ha det bra!
Hoppas att det gick bra hos polisen och att de snabbt får tag i åbäket. Polisen har ju verkligen visat att de ser allvarligt på det här. Kramar.
Skicka en kommentar