Sitter nu pà den restaurang jag jobbat pà idag. Det har varit mycket trevligt och jag har lärt känna Z. Mycket trevligt tjej som har gett mig en hel del lugnande information om Schweiz. Hon berättade att det är stor skillnad pà att bo i Bremgarten och i Zurich, pà människorna. Bremgarten är pà landet och människorna därefter. Jag antar att ni förstàr vad hon menar. Det är mycket lättare att vara invandrare i Zurich, människor är mycket öppnare. Hon berättade även att det i Zurich hör till vanligheten att kvinnor ocksà jobbar efter de har fàtt barn. Skönt! Det är skönt att prata med en som har varit i Sverige och sett en del av skillnaderna mellan länderna, som vet vad jag pratar om. Samtidigt anser hon att det är mànga likheter mellan Sverige och Schweiz.
Hur som helst har jag bakat svensk paj idag, vilket blev mycket omtyckt. Jag har även hjäpt till med nàgon slags lasange samt med smàkakor och äppelkaka. Inte illa màste jag säga. Jag trodde aldrig dagen skulle komma dà jag bakade nàgot pà en restaurang, eller ännu mindre att jag skulle hjälpa till och laga mat...
Trodde nàgon annan det?
Ett foto i timmen onsdag 22 januari 2025
8 timmar sedan
7 kommentarer:
förstår din förvåning...... trivs du....
Aha, har du varit in pà min blogg... roligt! Hoppas allt är bra med dig... jo, jag trivs även om det är lite nervöst. Ibland känns det som om jag väntar pà en negativ panik-reaktion... Hm... kan ju hoppas att den inte kommer pà ett tag...
Åh jag känner igen den där förvåningen. Jag har jobbat extra på en restaurang som har catering. De bad mig t.ex. smaka av potatissalladen jag grejade med. Öh... tänkte jag. Hur ska den smaka då? Matlagning är inte min grej och det blir så pinsamt i såna situationer.
Nej
Snart tycker du väl om fisk också...
Inte så förvånad över matlagandet dock förvånad över att det inte var tacos som kom ut i andra änden...som är det ända du visat för mig att du kan göra (i och för sig har du ju inte misslyckats med något annat heller)
självklart att jag går in på din blogg nu när du skaffat en.....
när jag var i skottland så var allt skitbra i nästan två månader... innan jag fick ordentlig hemlängtan.....
den utlöstes av en bild på min goa systerdotter....
så var beredd på att det kan komma en släng av det och kan komma ganska så oförhappaness....
sista ordet blev norrländskt slang tror jag=).....
Jo, jag gàr och väntar pà att en reaktion ska komma... och är glad varje dag den inte kommer. Ibland fàr jag en deppkänsla, men den gàr snabbt över... Hur làng tid varade din hemlängtan?
Skicka en kommentar