28 oktober, 2008

En sàdan lättnad!

Igàr kväll ringde konstapel Lingua och berättade att kvinnan som rànade mig är fast och att det med 99.9 % säkerhet är hon (den jag pekade ut)! Nu kommer det nog att kännas lite bättre när jag tar mina lààànga promenader! Tycker att jag varit lite lugnare de senaste dagarna... börjar t.o.m. glömma hur hennes ögon sàg ut... skönt!

Snart ska jag ta mig tid att skriva om helgen som varit... hade ju sàààà trevligt med besök fràn Svea!

Tills dess... ha det sà gött! Det ska jag ha!

25 oktober, 2008

Sà är hon fast!

Tack för stödet mina kära vänner!

Idag var jag hos farbror polisen för att titta pà foton. Jag kände mig orolig för att ev. peka ut fel gärningsman (kvinna hehe) och trodde väl inte riktigt att hon skulle finnas i ngt register. Polisen var dock positiv och trodde att hon finns bland alla, MÀNGA, kvinnor i registret. Efter att ha gàtt igenom signalamentet fick han upp ca 300 kvinnor, och nu närjag räknar efter kollade jag nog pà över 200 kvinnor. I början markerade jag alla som hade likheter, som det skulle kunna vara. 

Sedan kom jag till en pà slutet, nästan sist av alla... och jag fick tillbaka den hemska känsla jag hade vid rànet, som att hon stod framför mig igen. Det var hennes ögon, dom där som förföljt mig sedan i tisdags... intensiva och ljusa, kalla. Jag blev alldeles skakig o hade svàrt att prata. 

Han tog en närmare titt pà henne. Fick se henne i profil (gav ingenting) och sedan hela kroppen, vilket gjorde mig ännu säkrare. Hon hade t.o.m. den top jag tror hon hade vid rànet. 

Han fràgade hur säker jag var och jag sa 100 procent om jag bara ser till överdelen i ansiktet samt hàret men sammantaget 95 % eftersom jag aldrig riktigt la märke till nederdelen av ansiktet. När han är färdig med mig berättar han att fotot togs i gàr och att kvinnan nu sitter häktad. De tvà andra som varit utsatta för samma rànare o tittat pà fotona hade bàda pekat ut just denna kvinna. Den ena sa sig vara 100 % säker och den andra 90 %. Polisen sa att när man reagerar pà ett foto pà det sätt jag gjorde när hon kom upp talar det oftast för att det är rätt person. Jag antar att kroppen kommer ihàg! USCH!!!!!!

Det kändes sàààààà skönt! Allt talar för att det är hon, hon sitter i häktet och kan med andra ord inte cykla omkring o terrorisera mig igen. Det kan hända att de kommer att be mig komma in o peka ut henne live i en rad av kvinnor. Isf kan jag se henne men hon kan inte se mig.

Det känns som att jag befinner mig mitt i en krimi... Det var förresten kriminalpolisen jag var hos idag:=)!

Hur som helst i natt kan jag sova med vetskapen att jag lyckades peka ut henne... tyvärr ännu förföljd av de där ögonen:(!

Sov sà gott kära vänner o tack än en gàng!
Kramar

22 oktober, 2008

Katastrofvarning! Pà fullt allvar!

Välkommen till mitt senaste dygn som i kort sammanfattning bestàr av att jag nästan tände eld pà lägenheten samt blev rànad!

Ja, vi börjar med elden! I màndagskväll tände jag ngr ljus pà bordet och gick en sväng till datorn för att kolla en sak. I vanliga fall är jag rädd för att lämna ljus men jag var bara i rummet bredvid en snabbis. Efter ett tag tycker jag att jag hör ett knastrande ljud men tror att jag bara inbillar mig att det är vàrt spöke! Efter att ha hört ljudet en tredje gàng gàr jag ut i köket och ser dà till min fasa att det brinner pà köksbordet, vid fönsterkarmen. Jag hinner tänka 1000 tankar, bl.a. om jag màste ta fram vàr minibrandsläckare. Ett kort hade fallit ner över en öppen làga och nästan hela kortet hade brunnit upp, och nästan fattat eld pà fönsterkarmen. Jag hann blàsa sà pass pà kortet att làgan minskade och jag kunde springa med kortet till vasken innan fönsterkarmen fattade eld... Men den är svart, svart, svart... 


Resultat: mindre hjärtinfarkt
Lärdom: LÄMNA ALDRIG LjUS UTAN TILLSYN!


Dà kommer vi till gàrdagen! 

Jag och Julian var ute och promenerade och gick pà en lugn sidogata nära vàrt hus. Plötsligt kommer en kvinna cyklande mot oss pà trottoaren och jag tänker, nej nu màste jag beskriva vägen. Hon ställer cykeln pà tvären framför barnvagnen och börjar förklara ngt pà schweizertyska, jag förstàr endast ordet pengar och tror att hon berättar hela sin livshistoria för att tigga om pengar. Jag försöker tänka hur jag kan slingra mig ur det och säger pà tyska att jag inte förstàr. 


Dà stirrar hon pà mig intenseivt och säger hàrt - Ich möchte dein geld (Pà högtyska), jag vill ha dina pengar!


Jag förstàr direkt att hon rànar mig och säger - snälla jag har ett barn! Hon tittar dà pà mig, gör en rörelse och riktar en pepparspray mot mig! Jag blir jättestressad, hon säger att hon bara vill ha 70 franken (400 kr), inget kort. Tusen tankar gàr genom huvudet, ska jag vägra, har hon fler vapen pà sig... Jag tar upp börsen och börjar gràta (jaja, jag vet...). jag ger henne min 100 franken lapp och hon tar den snabbt och börjar cykla iväg. Plötsligt vänder hon sig om och säger att hon är ledsen varpà jag svarar att det är hon inte alls!

Sedan kommer 3 poliser hem till mig och jag spenderar även 1 1/2 timme nere pà polisstationen! Tydligen har hon rànat flera samma dag, signalamenten är väldigt överensstämmande. Polisen anser att hennes straff kan bli ännu högre eftersom hon gav sig pà mig när jag hade ett litet barn. Pepparspray är ju inte dödlig men den lämnar mig i ett hjälplöst till stànd under làng tid vilket är farligt när jag har ett litet barn...

Igàr var jag sà rädd när jag gick ute, ryckte till varje gàng jag sàg/hörde en cykel. Känns som att jag inte ens kan vara trygg när jag ser en tjej nu. Polisen rekommenderar att man har en pepparspray i väskan...

Det var sà fruktansvärt chockerande och hemskt att hamna i en sàdan hjälplös situation när jag hade Julian med mig, att inte ha en aning om vad hon skulle kunna göra...

Idag ska jag ner till polisen igen och titta pà foton och se om jag kan peka ut henne!

13 oktober, 2008

En härlig paus!





Förra helgen var jag och min lilla familj i Alperna och vandrade. Platsen heter Grindelwald och ligger vid foten av Schweiz tre högsta berg, Eiger, Mönch och Jungfrau! Det var tvà otroligt härliga dagar! Det är nyttigt att göra ngt tillsammans, komma bort fràn vardagen lite! Vädret var suveränt och det var stressfritt och vackert! För er som vill vandra i Grindelwald kan jag dock rekommendera vàren eller sommaren! Inte det ideala stället för höstvandringar men trots det jätteskönt och fint!
Här kommer ngr bilder!