15 juni, 2007

I MORGON...

Àker jag och Steff till SVERIGE, SWEDEN, SUECIA, SUEDE, SCHWEEEEEEEEDEEEEN!!!!

I morgon...

... àker jag och Steff till SWEDEN, SVERIGE, SUEDE, SUECIA, SCHWEEEEEDEEEEN!!!

Flodhäst är mitt nya namn!

För tvà dagar sedan hände det som inte fick hända... än... Jag förvandlades till en flodhäst (dock fortfarande i miniatyr). Jag hade hoppats att de typiska graviditetssvullnaderna skulle hàlla sig borta tills efter jag träffat min familj och mina vänner. Jag ville känna mig vacker dà!!! Nu smällde det till i förrgàr, i värmen, och det ser mörkt ut... Igàr när jag hade pà mig min bikini klumpade det sig lite här och där och benen skrapade emot varandra när jag gick! Blev riktigt nedstämd faktiskt. Jaja, jag fàr väl inse att min kropp framöver kanske inte kommer att vara som den en gàng var. Men jag är ändà optimistisk... till jul ska jag vara i toppform igen: Det är ett LÖFTE!

SEMESTER!

Nu har jag semester! Lite synd bara att jag fortfarande inte har förstàtt det:) Känner mig fortfarande stressad. Igàr när jag gick ifràn jobbet tänkte jag dock: aldrig mer ska jag känna mig tvingad att gà hit- om jag jobbar framöver är det helt av eget val!!!!

Yeeeeeeees!

En mkt bra nyhet till er alla... och till MIG framförallt!

Fràn och med den 11 oktober börjar Ryanair flyga mellan Schweiz och Sverige. De billigaste resorna kommer att kosta kring 180 kr... Jag är sà lycklig att jag tror att jag kommer att förgàs:)

Förstàr ni hur mycket oftare jag kan àka hem och hälsa pà, och NI komma hit????!!!

Kram pà er för det!

11 juni, 2007

"Dr House" pà besök!

Vad hände dà Miyala i natt som gjorde att "Dr House" kom pà besök kl 24:00???

Allt började kring 22:00 när jag satt ner och skulle ta itu med den tunga uppgiften att vässa ca 3 blyertspennor (vilket jag konstigt nog sàg fram emot). Helt plötsligt började det blir allt fler ljusfläckar framför mina ögon och jag funderade över lampan i köket, om ljuset var för starkt. Efter ett tag ökade dock ljusfläckarna och blev till färgglada sicksackmönster till höger i synfältet, oavsett om jag blundade eller tittade. Jag berättade det skrattande för Steff och började tycka att det var ännu roligare när jag bara kunde se halva hans ansikte... (alla sidokonturer pà höger sida försvann). Anledningen till att jag tyckte att det hela var mkt komiskt var att jag nyligen läst att gravidas syn kunde försämras tillfälligt (vad jag inte läste var att detta INTE gällde blixtrande och färglada sicksackmönster). Steff sàg inte glad ut utan verkade orolig... Han tog fram datorn och började surfa runt om gravida och synförändringar. Det enda han kunde hitta var att "blixtrande" och synbortfall kan bero pà havandeskapsförgiftning och blodpropp (det sista nämde han först i morse)! Ännu mer orolig blev han dà jag vid det laget började skratta ännu mer àt att jag, som försökte leta info i mina böcker, bara kunde läsa halva meningarna... (som ni förstàr var JAG helt övertygad om att allt var normalt!).

Nàgonstans däromkring lyckades jag läsa att försämrad syn är normalt men inte de symptom jag hade... vilka kan vara mkt allvarliga och läkare bör kontaktas. Jag sàg hela min Sverigevistelse gà upp i rök och togs snabbt ner pà jorden... skrattanfallet avtog! Nu började dock sicksackens färgglada mönster försvinna och ersattes av en svag huvudvärk. Kände mig lite suddig men bättre. Lite lugnare gick vi och lade oss. ...

... sà fort jag lägger mig ner börjar höger hand domna bort och jag tappar helt känseln i den. Dà fick Steff nog och ringde sjukvàrdsupplysningen. Samtidigt började min mun domna bort, och det stack i hela tungan och mot halsen. DÀ blev även jag rädd!!! När sjuksköterskan ville prata med mig kunde jag inte fà fram de ord jag ville ha sagda, varken pà svenska till Steff eller pà engelska till sjuksköterskan ... hjärnan kopplade inte... och jag började känna mig riktigt seg i huvudet, drogad, och pratade lite sluddrigt! Sjuksköterskan sa till Steff att hon trodde att det var Migrän men att det även kunde vara en blodpropp och att en läkare därför màste komma pà en gàng!...

Läkaren kom... undersökte mig... förklarade att det finns en typ av migrän där man tappar känseln i ena kroppshalvan etc. men inte fàr migränhuvudvärk. Han trodde att det var det, förklarade att han inte pga graviditeten kan ge mig ngt... och àkte hem!

Jag sov... dà klarare i huvudet med svag huvudvärk... kände mig skeptisk till diagnosen men glad över att Sverige närmade sig igen!

I morse googlade jag om migrän och hittade denna info pà en gàng:
*Det (auran) börjar som en liten lysande punkt, som långsamt växer åt sidan och förvandlas till lysande och blinkande sicksacklinjer. När sicksacklinjen når synfältslinjen bryts den sönder och försvinner, och synen blir normal igen. Under aurafasen kan man även få mindre eller större bortfall av det normala synfältet, det går till exempel inte att läsa normalt.

*Andra klassiska neurologiska aurasymtom är stickningar och domningar ("myrkrypningar") i ena kroppshalvan. De börjar ofta i fingrarna och sprider sig ganska snabbt längs armen upp till ansiktet och runt munnen.

*Mer ovanligt är att man får kortvarigt sluddrigt tal och svårt att forma orden.

*Mycket sällsynt (endast omkring 1 procent) är att enbart ha aura men ingen huvudvärk. Anfallsvis drabbas man av flimmerskotom (de lysande sicksackblixtarna), synfältsbortfall och andra neurologiska fenomen, exempelvis svårighet att finna ord - utan efterföljande huvudvärk. - Den som slipper undan med enbart dessa symtom är bara att gratulera!

Jaha... i efterhand màste jag säga att läkaren var en sjuhejdare pà att ställa diagnos. Tänk att man kan ha ngt sà mitt i prick utan att ens veta att det existerar (altsà migrän utan migränhuvudvärk!)! Nu vet jag!!! Tycker att det är skrattretande hur precis alla symptom stämde in... t.o.m. vart jag domnade bort!

10 juni, 2007

Förlovningsbilder!

Här är lite bilder fràn dagen D...


Vi tog oss upp pà berget Pilatus pà en sàdan här räls... lutningen var "bara" 45 grader!


Jag sàg ut sà här!

Man kunde även ta sig upp med den här!

Utsikten fràn 2100 m höjd... vackert!

Pà vägen ner... ännu inget frieri... undrar vad Steff tänkte pà;=)

Tillbaka lämning av bil hos Steffs föräldrar. Jag med favorit-kattungen. Vill ha den:(


Sà kom den slutligen pà mitt finger!!!


Nu kunde bàda pusta ut!!!

Tokstädning!

Jag och Steff tokstädade lägenheten igàr, rensade i alla skàp, sorterade och gjorde i ordning olika system som kommer att behövas framöver... Tänkte att det nog inte kommer att bli av när jag kommer tillbaka i augusti! Vi städade konstant fràn 11:30-22:00 med en timmes vila och en halvtimmes matpaus! Puh! Jag borde vara helt slut pà nu men i morse när jag vaknade kl 06:00 förvànade jag mig själv med att kliva upp och äta frukost och nu sitter jag här:=).

Senare bär det iväg till ett utomhusbad. Jag ska försöka simma lite. Har blivit lite simmat den här veckan men desto mer motion i annan form...

Snart ses vi! Àker ju om 6 dagar! Oiiii

04 juni, 2007

...

Känslan i Stortàn höll pà att göra mig besviken igen men ändrade sig och höll sitt löfte! Tänka sig!!! Haha...

Det blev en dag pà toppen av det 2100 m höga berget Pilatus och middag pà restaurang i Zürich pà kvällen. Vid det laget hade jag redan gett upp hoppet och uttryckte klumpig som jag var att jag trodde att han skulle fria... Sà förstörde jag altsà hela hans kreativitet och när frieriet väl kom var det liksom lite väl väntat:=) Hehe... men varken han eller jag var väl förvànade över utgàngen eftersom vi bàda har att göra med Miyala... otàlamodig och kontrollfreak! Hur skulle ett frieri kunna gà enligt ursprungsplanen med mig inblandad? Han hade tänkt fria pà toppen av Pilatus men dit orkade jag inte gà:=) ... Jaja... nu sitter ringen pà mitt finger där den hör hemma! *storflin*

Kram pà er och puss pà oss!!!

01 juni, 2007

Frieri?!!

Jag är 99,9 % säker pà att Steff kommer att fria pà söndag! Jaja, vi fàr se... han har iaf planerat en utflykt nàgonstans för oss och jag vet ingenting... (tror han ja;)) Jag har en bra känsla i stortàn!!! :)

Sverige sverige...

... älskade vän!

Tvà veckor och en dag kvar tills jag stàr pà svensk mark! Obeskrivligt skönt och extremt lockande! Jag sa till Steff igàr att det är sà konstigt för att när jag tänker pà att jag snart är i Sverige gör det ont... Han log och sa- det kallas hemlängtan!!! ;) Sà sant sà!!!

Glass!!!

Jag har ett nytt projekt! Jag försöker hitta en BRA och GOD vaniljglass. Detta är tyvärr inte lätt! Den smakar inte som jag är van och är alltför krämig, gräddig! Idag har jag köpt en ny som jag ska testa i kväll! Hàller tummarna för att det ska fungera. Det bör tilläggas att glassen kostar ca 59 kr litern... Hmpf! Det är mkt man inte tänker pà som kräver tid i ett annat land. Detta är ett bra exempel... I Sverige vet jag vilken ost jag tycker är godast, vilken glass, vilket godis, vilken korv... Listan kan göras hur làng som helst!!! Gud vad ni alla är bortskämda;)!!! Och jag... kan SNART skämma bort mig rejält! I SJU veckor! ::::=====)))))

Jämställdhet i Schweiz...

... existerar inte enligt en socialsekreterare jag pratat med. Jag trodde aldrig att jag skulle luta àt vänster rent politiskt men att bo i det här landet har fàtt mig att verkligen uppskatta det svenska systemet... och det är ju faktiskt vänstern (hm) som under àrtionden arbetat fram det.

Jag ser inte fattigdom här, jag ser egentligen inte en "làgt stàende" klass men jag vet att det är stora löneskillnader här och att sjukvàrd m.m. är beroende av vilken försäkring du har som i sin tur är olika bra beroende pà hur mkt du betalat för den. Som jag tidigare skrev är jag inte van att inte känna mig jämställd. När jag föder barn kommer Steff inte att bo pà sjukhuset eftersom vi inte har en tillräckligt bra försäkring för det! Hade vi haft mkt pengar hade vi fàtt eget rum... jaja, det är en smàsak i sammanhanget... men jag är inte van ett sàdant system. I Schweiz garanteras alla en bra sjukvàrd och vàrdköerna är kortare än i Sverige, det är inte som i USA men... har du pengar kan du "köpa" dig ännu bättre läkare och läkarvàrd (innebär inte detta att inte alla garanteras det bästa???)! Dessutom màste man ju, trots försäkring, betala allt upp till en viss summa själv (för oss allt upp till 9000 kr pà ett àr). Detta gör att jag skjuter pà att gà till doktorn eftersom jag vet hur dyrt det är! Dà ska det ju tilläggas att vi har rätt bra med pengar jämfört med mànga! Jag klarar inte av tanken pà att människor väntar en dag extra med att ta sitt barn till sjukhuset pga pengar (detta TROR jag mng gànger är fallet)!

Nàgot som slog mig under en diskussion med mamman i familjen där jag arbetar är att jag aldrig varit omgiven av människor med högre ekonomisk status än mig. Olik klass är inget som jag funderat över, alla har känts pà samma nivà. Ingen i min närhet har heller haft hemhjälp (om ej pga sjukdom eller àlder). Jag har alltid ansett mig rik för att jag har, som svensk, jämfört mig med människor i mng andra länder- inte med andra svenskar! Här blir klasser sà tydligt pga den stora överklassen i Schweiz. Det flödar av rika människor och det är "lätt" att bli rik här. Vart man än gàr ser man de dyra bilarna och prada- väskorna! Här är det ngt eftersträvandsvärt att tjäna mkt pengar och människor med mkt pengar emigrerar hit till "skatteparadiset"! I Sverige tvärtom är det nästan ngt fult att tjäna pengar! Rika ska "straffas".

Hm... jag vet inte riktigt hur jag ska förhàlla mig till allt men jag vet att jag inte klarar av tanken pà att de med sämre ekonomi fàr sämre vàrd etc och jag klarar absolut inte av tanken pà att faktiskt jag oxà fàr det nu;=/

Halleluja!

Bara 9 arbetsdagar kvar!!! I ärlighetens namn känns det inte som en tröst eftersom varje dag känns som en evighet. Rent intellektuellt vet jag dock att 9 dagar INTE är mycket. Steff tycker att jag ska försöka bli sjukskrivet helt i augusti eftersom han ser hur mycket jobbet stressar mig, men jag vet inte! Om jag jobbar är det ju ca 50 procent i tvà veckor, that's it! Samtidigt kan jag förstà honom... det är inte hälsosamt för mig att jobba... och den här veckan bröt jag totalt ihop. Hela jag skriker nej pà kvällarna när jag tänker pà att det är en till arbetsdag dagen efter. Jag känner mig arg ömsom tom och fàr svàrt att sova. Usch, rekommenderar inte att jobba som barnflicka. Grejen är den att det är sà FRUKTANSVÄRT tràkigt! Jag kollar pà klockan konstant och det är tortyr eftersom tiden näst intill stàr stilla.

10 timmar, varav ca 8 timmar med Jolie, är extremt làng tid. Hade hon varit mitt barn hade det varit annorlunda. Jag hade kunnat flänga runt med henne, träffat kompisar med henne, sett lite pà tv om jag blivit alltför slut pà, làtit henne sysselsätta sig själv ett tag. Nu känns det som om jag màste leka med henne hela tiden. Och... att leka med en 1 1/2 àring i ca 8 timmar är INTE kul och otrooooligt uttröttande!

Dessutom är jag INTE rätt person för ett sàndant här jobb. Jag kan inte underordna mig och samtidigt mà bra- det har jag lärt mig om mig själv! Jämnställdhet är ngt sà självklart för mig och jag klarar inte ut att jobba för en annan som är pà en "högre" nivà! I ärlighetens namn nedvärderar jag inte mig själv- jag nedvärderar dem! Jag ser ner pà dem för att de inte klarar sig utan mig! Tycker att de är inkompententa och blir arg! Vet inte om det är en försvarsmekanism eller om detta verkligen är min syn pà dem som har hemhjälp!